vill ha detta igen. vill hata att luggen är för lång för att stå ut med men för kort för att göra sig av med.

vill gå med bara ben varje dag och åka på spontana cykelturer till stranden.

jag vill ha sommar. tid. frihet.

och imorgon ska jag åka på den på skåres alla sopade gator.

inget aprilskämt alltså.

tänkte bara att ni ville veta lite vad som händer en sånhär söndag i skåre.

nu ska jag plugga ännu mer psykologi för om några timmar är det prov.

gapskratt under matteräknandet i källaren. men när vi tröttnade på böckerna hade jag och debbe tjejsnack i två timmar. pratade om kärleksbekymmer, framtidsbekymmer, jobbbekymmer, sommarlov - allt mellan himmel och jord. detta följt av en sjukt kul danslektion. värd dag.

brunch - banana pancakes, räkmackor och grey's.

helt okej lördag.

men det äger ju. ni äger ju.

prison break. pannkaksfrukost. paket. road trip.

spontanköp. drive-in. norska. danska. småländska.

tempel run. viktoria. i had a dream i stood beneath an orange sky.

fina dagar. soliga dagar. bra dagar.

jag går runt kullar, över kullar, går vilse i det nybyggda området och hittar rätt igen. solen är så stark att jag måste kisa även under solglasögonen. och trots att det blåser några kalla vindar då och då, som får mig att inse att det faktiskt bara är början av mars än, värmer ändå solens närvaro hela kroppen och fyller mig med lycka och längtan.

då minns jag den platsen. den platsen som jag gick förbi en gång för alldeles för många år sedan. jag minns att jag gick vilse även då, men det hindrar mig inte. jag passerar dagiset och sneddar in på cykelbanan. då ser jag vassen. dom som växer längst bort från den lilla skogen har redan börjat blomma. jag går fram till vattnet och stannar där. ser mig omkring. blundar. andas. jag tar några steg fram, precis där isen möter gräset. det knakar. jag tar några steg längre ut på isen, men vågar inte stå där länge. leslie feist sjunger i öronen om att fånga en lång vind, men istället vänder jag mig om och fångar upp solskenet ännu mer.

sen kommer en pojke på sin cykel. då beger jag mig hem, med vibrerande stråkar i öronen och alldeles för många tankar virvlandes runt i huvudet.

jag tänkte ta en promenad idag. solen sken, himlen var blå och trots att gatorna var täckta av grus var i princip all snö borta. det kändes som en frihet. så jag tänkte att med bra musik i öronen och en varm halsduk kunde jag nog riktigt njuta av vårkänslan man fick av att se ut genom fönstret. men det blev inte riktigt så. istället satte jag mig i bilen. den var varm. för första gången sedan jag tog körkort satte jag mig i en solvarm bil. och den luktade sådär som den brukar göra varje sommar. varje sommar när vi åkt till kungens rastplats och grillat korv, och våra sommarsemestrar då vi klivit ur bilen med svettiga ryggar för att den inte har någon ac. den luktade minnen. jag tog på mig solglasögonen och körde iväg. med bruce springsteen som sjöng om hungriga hjärtan och om att dansa i mörkret mådde jag bara så himla bra just då. just då var det vår.

det kommer bli så himla himla roligt.

i'm feeling great. i'm feeling awesome.

it's a-a-a-amaaazing.

njuter av att sista repet innan lovet gick bra.

ignorerar att jag kommer ha en eftermiddag på mig att skriva en svenskauppsats.

kollar på det nya glee-avsnittet.

somnar.

alltså.

livet.

det börjar snart.

va?

jag har ingen aning om vad jag läst, övade mig på att läsa och tänka samtidigt. det var därför jag stakade mig ibland. det här kan du läsa och le åt, precis som jag gör när jag är med dig.

PUSS"

jag ler fortfarande.

såhär fri känner man sig en dag som denna. man ser slutet av eländet och början av framtiden. och trots att framtiden är som en gigantisk ocean där man inte vet vilka äventyr och faror som kan lura under de stora mörka vågorna, så just idag känns det inte så farligt. just idag är jag glad. just idag mår jag bra.

jag svär vid mitt namn... folk går runt och skjuter fram sina skulder, och bär lönecheckar som arm- och halsband. men man pratar inte om något. man tänker inte på döden - på varje litet hjärtslag, varje litet andetag. folk går runt på vassa rakhyvlar, nedtynga av deras smärta, hat och vapen. vapnet kan vara en bomb eller en kula eller en penna... eller bara en tanke eller ett ord eller en mening...

fängelsemurarna står fortfarande kvar. vissa saker förändras aldrig. jomen fortsätt bygga fängelsen - då kommer vi fylla alla. och fortsätt göra bomber. då kommer vi släppa alla.

man arbetar sina egna fingrar av sig. bryter sin rygg och säljer sin själ. som en lunga som är fylld av kol kvävs man långsamt. man kan tillbringa hela livet med att arbeta för något för att sedan bara få det bortryckt.

vinden blåser och jag kanske blåser omkull, men när politikerna ljuger blir jag inte lurad. man behöver inte en anledning eller en svindyr kostym för att argumentera för sanningen.

luften är fast på min hud och världen är under mina tår. slaveriet är insytt i mina kläders tyg. jag ser kaos och oroligheter vart jag än går. så jag försöker följa kärleken. för kärleken kommer göra oss fria.

tänker tillbaka till ett år sedan. den femtonde januari tjugohundraelva. det var dagen efter hennes begravning. den dagen kände jag nog ingenting. jag tömde nog kroppen på alla känslor man kan känna den dagen. idag är jag inte tom. idag känner jag alldeles för mycket. känns som att tarmarna drar ihop sig i kramper sådär som på bilden i biologiboken när jag tänker.

tänker på hur hon har det där uppe någonstans. om hon har en guldfisk som följer vid hennes sida precis som pojken i kronjuvelerna. fast det är väl snarare en guldfågel. eller en guldkatt. en guldkatt passar väl henne bäst. eftersom det var det vi brukade kalla henne. catten. med c. jag hoppas i alla fall att hon har hittat nyckeln till himlens port precis som pojken i kronjuvelerna. och att hennes pappa är där precis som pojken i kronjuvelerna hade sin mamma.

tänker på hur hon har det där trehundratiokommasex kilometer - tre timmar och nitton minuter - härifrån. om hon sover ensam. om hon sover överhuvudtaget. eller om hennes mage är i kramper precis som min, fast antagligen av helt andra anledningar. av nervositet, spänning, lycka, olycka... okej, ganska mycket som jag - av allt. om hon har haft en bra dag eller inte, vad hon har gjort en ledig söndag i januari. hon som inte har några läxor.

tänker på dig. du som har öppnat ditt hjärta. lite sådär på glänt. inte helt och fullt för det vågar man inte. inte direkt. inte så snabbt. om du sover. jag hoppas det.

we stood steady as the stars in the wood so happy hearted in the warmth. and we grow steady as the morning, happy as the new dawn. så sjunger han i hörlurarna. han den där pojken med den underbara rösten. som den där andra underbara pojken upptäckte för ett tag sen men som jag inte insett magin hos förrän nyligen. och vi stod så, stadiga i skogen och glada i värmen. och vi växte, det gjorde vi. men det känns som att vi krymper igen. och det är det jag ligger och tänker på klockan tjugotrepunktsjutton ikväll. och det är det som gör att min mage krampar.

jag beställde hem bilder från fuji som jag fick på posten i torsdags. wihooo. bilder med djupa texter på, bilder med djupa motiv på, bilder på lisas konst och bilder på oss. underbart. vet inte riktigt vad jag ska gör med dom, men eftersom jag har börjat tänka så mycket på framtiden känns det skönt att kunna titta på dem och minnas alla fantastiska stunder vi har haft och kommer ha tillsammans.

igår firade vi att vi blivit klara med religionsuppsatsen med dubbelfika - först på håltimmen och sen på unos sjukt värda buffé. plus att erika bjöd - ännu mer värt! avslutade dagen med mys hos joel, tacos och film. fin dag helt enkelt. nu väntar nästa projekt - biologi b. party...