"häng med till labbet vettja!"

Jag och tre coola vänner har som sommarjobb att göra vårt projektarbete. Under tre veckor spelar vi in en kemijulkalender på universitetet. Såhär ser våra dagar ut:

Vi har ett stort labb för oss själva! Labbet har förvandlats från välorganiserat till kaotiskt under de veckor vi har tillbringat där. Hur kan det komma sig...?

Vi spenderar största delen av dagarna framför kameran, bakom kameran eller vid datorn med redigering av videoklipp.

Skadad tumme (mest för att demonstrera hur otroligt hårt vi jobbar).

bäst i världen.





De kallar det bästkusten.


En midsommarnattsdröm.


De senaste dagarna har jag levt på västkusten bland små röda hus med vita knutar och oljade segelbåtar.

Jag har badat med gåshud tills håret blivit stelt av det salta vattnet...

...vandrat längs de hala klipporna så att benen blev genomblöta av saltstänk...

...gått över sommarängar som luktar sött av blommor...

...kört med båten genom de största vågorna...

...klättrat på bergen där man ser ända till nästa ö...

...gått promenader i fint kvällsljus...

...och helt enkelt haft en underbar midsommar.

i wanted to fall in love with the right one. but I fell out of love with the wrong one. that's even better.









fint på posten


äntligen!

hej.



Nästan där.


Dagens motion kan man säga.

-

han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin. han är så fin.
han är för fin för mig.

Alla snubbar vill ju vara katt.


Det här är vi. Amanda som inte ser så bra (fast snart gör hon ju det när de megacoola glasögonen anländer), Kirsty glasögonormen och Lisa med största halsduken (på vintern då). Vi är ett bra team.

kraja.

Nu är det synd om de döda,
som ej få sitta i vårens tid
och värma sig i solen,
på ljus och ljuvlig blomsterlid.

Men kanske viskade de döda
då ord till vivan och violen,
som inga levande förstår.

De döda veta mer än andra,
och kanske skulle de, när solen går,
då med en glädje djupare än vår
bland kvällens skuggor ännu vandra.
I tankar på den hemlighet
som bara graven vet.


så om det finaste vi har är oss själva, vad gör man om man inte tycker om det man ser?








Att alltid vara halvvägs.


Jag tycker om att cykla fort - helst så fort jag någonsin orkar. Jag trycker ifrån allt vad jag kan med skosulorna mot pedalerna och tar i tills låren värker. Jag trampar tills jag hör hjärtat bulta i öronen och vägen flimrar. Jag cyklar tills hjärnan bara upplever hastigheten och tills den streckade linjen på kanten av cykelbanan är heldragen. Bäst är det när det regnar - när regnjackan frasar i de hastiga rörelserna, ansiktet känns svalt och allt ser ut som dimma. Regnet trummar och överröstar mina snabba andetag. Då kan jag låtsas att de inte finns, att jag inte alls är trött och cykla ännu lite snabbare.


Händerna värker när jag saktar ner farten eftersom jag alltid håller så hårt om styret. Jag är rädd för att helt plötsligt få för mig att släppa. Det är dumt egentligen, för att släppa vore fullkomligt livsfarligt, men det är lite samma känsla som att man aldrig lutar magen mot broräcket i rädsla för att det ska gå sönder och man ska falla handlöst mot vattnet. Det är dumt men jag är rädd ändå, på samma sätt som allt känns farligare när det är mörkt ute. Jag vet inte vad som är bäst: att vara rädd lite för ofta eller lite för sällan, men fram tills att jag får reda på det satsar jag på det första alternativet.

snart ser jag.


Nya breddgrader.


Tur att världen är så liten ändå.

Champagnefrukost i ösregn.


Inledde dagen med ett besök på Sundsta där studenterna skulle springa ut. Vi var taggade till tusen, trots att vi var genomblöta och trots att det inte var vi som hade stundentmössor på oss.

Mycket folk och en tevekamera från svt (håll utkik efter oss ikväll!).

Glad, förstås.

Bästa stämningen på bästa flaket.

How to wear a kånken Amanda-style.

Därefter vidare till Nobel, Älvkullen och sist en studentmottagning för kusinen till vänster. Nästa år är det vår tur.

SÄG-balen 2011



ibland

jag har en jordglob på mitt rum. den påminner mig om att allt är så mycket
större än här och nu. jag antar att det är en tröst ibland, men ibland inte alls.
ibland spelar det ingen roll hur stor världen är för inget kan nog vara större
än det... ibland känns det som att jorden bara krymper och krymper tills
jag inte längre har något under fötterna. ibland bara faller jag. ibland känns
det bara som att det inte finns någon mening kvar.
just då är inte den där jordgloben någon tröst.

Sommarlov på låtsas.


Det senaste dygnet har jag tillbringat i en liten röd stuga med vita knutar tillsammans med Joel och hans föräldrar.

Vi har bland annat gått myggiga hundpromenader, småpratat på de solvarma klipporna, spelat krocket...

...badat mitt i natten, paddlat kajak i kvällssolen, ätit kakor...

...spelat spel och fotat. Sov gjorde vi i ett litet rum med blåmålade väggar...

...och en segelbåt i fönstret. Trots att jag har fler myggbett än jag kan räkna, kan jag inte komma på ett bättre sätt att tillbringa helgens sista dygn på.

istället för film...

...hittade jag detta på mitt rum. en dag i ettan när jag kom till svenskan stod ett meddelande i min bok.

a hard rain's gonna fall.

jag har fem bloggar bland mina bokmärken i safari. dom dagarna jag har väldigt tråkigt har dom bloggarna väldigt många sidvisningar. och väldigt sällan har det hänt nånting alls på hela dagen, hur många gånger jag än trycker.
idag är en sån dag. jag har suttit hela dagen och skrivit om hur bob dylans låt kan kopplas till hur samhället var då den skrevs, och egentligen är det jag skriver helt totalt galet och fel... jag har lyckats påminna mig själv om det ibland, och då har det enda rätta varit internet.
imorgon har jag och ida spelning i björneborg. inte jättestorslaget, men kul ska det bli. sen är det sommarlov, för sen har jag inget mer jag behöver känna press inför. på en vecka, sen börjar sommarjobbet. men sjukt kul i alla fall.
nu ska jag fortsätta skriva om kubakrisen, sen är jag äntligen klar med detta och ska unna mig själv en varm kopp te och en fin film. kanske tänder några värmeljus på min nya byrå också, bara för att...

det här har jag också gjort idag, på en av mina väldigt många pauser från kukhin.
sannes i mitten. jag ska ha min på antingen samma ställe som första bilden, eller som sista.

jag har...

...varit på rhodos en vecka med familjen.
...varit i stockholm hos syster och hjälpt till att skapa ett hem i hennes nya lägenhet. vi gjorde ett långt besök på ikea och jag fick en ny byrå YES.
...myggbett över hela kroppen sen igår kväll. och jag kommer nog knappast klara av att hålla ögonen öppna när jag läser i historiaboken (som förresten är martins och som är jättekonstig.....). men jag älskade att åka på en spontantripp till uno och sen grilla på sandgrundsudden när jag trodde att jag skulle sitta hemma och plugga hela dagen.

Äta smältande isglass i motvind II.




När man har ätit upp sin smältande isglass i motvind kan man hitta på andra användningsområden för glasspinnen. Här är ett exempel.

Geolog-Johan har hittat en sällsynt bergart. Eller var det isräfflor?

Fler underligheter på berghällen.

Vi konstaterade att ingenting luktar så gott som liljevonvaljer...

...och att världen är en ganska fin plats.

Äta smältande isglass i motvind.




Jag spenderade kvällen på Liljekonvaljeberget med lite för torra pannkakor, glass och allmänt mys.

Den bästa killen var där och muntrade upp mig, vilket kunde behövas.

Vi låg i solen länge och bara pratade. Emellanåt lekte vi geologer och upptäckare.

Vi hittade hemliga tecken, dörrar in i berget och mystiska metallsaker.

Det var varmt, smultronen blommade och det luktade sommar.

Det finns en anledning till varför vi kallar det Liljekonvaljeberget...

Istället för.

Grattis! Du har just blivit inbjuden till att ta en titt i norra halvklotets kladdigaste kalender! Varsågod.

Där finns lite av varje. Här är istället för kalla kriget på historian förra veckan.

Nyckel inspirarad av den Jens Lekman har runt halsen.

Där finns Fotoplanen där jag skriver upp uttryck jag planerar att fota. Än så länge är två avprickade...

Såhär kände jag mig under teorikursen på körskolan.....


Färgglada veckor är de bästa veckorna.