kramper

jag har köpt en bok. en liten svart bok, fast större än den lilla svarta boken jag fick av dom. där i skriver jag ner mina drömmar. drömmar jag drömmer på nätterna, drömmar jag drömmer på dagarna, drömmar jag önskar att jag kunde drömma men som egentligen bara är fantasier och önsketänkande. försöker att skapa - rita klippa klistra skriva sjunga spela. vadsomhelst egentligen. bara för att slippa. slippa tänka. slippa fundera. slippa vara ett tag. försvinna bort till ett alternativt universum där det inte finns annat än här och nu och inget imorgon.

tänker tillbaka till ett år sedan. den femtonde januari tjugohundraelva. det var dagen efter hennes begravning. den dagen kände jag nog ingenting. jag tömde nog kroppen på alla känslor man kan känna den dagen. idag är jag inte tom. idag känner jag alldeles för mycket. känns som att tarmarna drar ihop sig i kramper sådär som på bilden i biologiboken när jag tänker.

tänker på hur hon har det där uppe någonstans. om hon har en guldfisk som följer vid hennes sida precis som pojken i kronjuvelerna. fast det är väl snarare en guldfågel. eller en guldkatt. en guldkatt passar väl henne bäst. eftersom det var det vi brukade kalla henne. catten. med c. jag hoppas i alla fall att hon har hittat nyckeln till himlens port precis som pojken i kronjuvelerna. och att hennes pappa är där precis som pojken i kronjuvelerna hade sin mamma.

tänker på hur hon har det där trehundratiokommasex kilometer - tre timmar och nitton minuter - härifrån. om hon sover ensam. om hon sover överhuvudtaget. eller om hennes mage är i kramper precis som min, fast antagligen av helt andra anledningar. av nervositet, spänning, lycka, olycka... okej, ganska mycket som jag - av allt. om hon har haft en bra dag eller inte, vad hon har gjort en ledig söndag i januari. hon som inte har några läxor.

tänker på dig. du som har öppnat ditt hjärta. lite sådär på glänt. inte helt och fullt för det vågar man inte. inte direkt. inte så snabbt. om du sover. jag hoppas det.

we stood steady as the stars in the wood so happy hearted in the warmth. and we grow steady as the morning, happy as the new dawn. så sjunger han i hörlurarna. han den där pojken med den underbara rösten. som den där andra underbara pojken upptäckte för ett tag sen men som jag inte insett magin hos förrän nyligen. och vi stod så, stadiga i skogen och glada i värmen. och vi växte, det gjorde vi. men det känns som att vi krymper igen. och det är det jag ligger och tänker på klockan tjugotrepunktsjutton ikväll. och det är det som gör att min mage krampar.

Kommentarer
Postat av: d

<3

2012-01-16 @ 19:15:57
URL: http://deboranilsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback