eller att kisa lite mot världen? det är bara en fråga om definition.

Eftersom det faktiskt är lov nu kan man ägna en hel dag åt bullbakning, tänkte vi och träffades innan lunch:

Först på planeringen stod matlagning. Efter livliga diskussioner i mataffären enades vi om flygande jacob. Här är måltidens viktigaste: grönsakerna!

Någon i sällskapet var väldans duktig på att duka matbordet...

Som sagt.

Simultanförmågan var på topp, så samtidigt började vi med den degiga biten av det hela.

Mjölat bakbord där vi visade våra bagarskills.

Johan tillhör de coola kidsen: han har en ugn hemma!

Innan ugnen...

...och efter!

En fin dag helt enkelt.

Två av tre bloggare begav sig till spårvagnarnas huvudstad för att se på fina hestar. Det här kan för övrigt vara mitt mest lyckade foto någonsin, med kommentaren " Jag tror jag glömde zooma ut...".

Vi såg bra, onda risifruttibarn och roliga glasskillar till trots.

Och det här är mest ett bevis på att vi inte var ensamma (tänk joeluttal) där i Göteborg.

Såhär ser mitt rum ut numera. Massor av bilder, staffli och muminbok. Precis som det ska vara.

jag kommer att sakna dom så mycket, en har redan åkt och en åker imorgon. dom är snälla och gör mig glad, och ibland tror jag att dom inte förstår hur mycket dom betyder för mig; hur glad jag blir av att se dom. och när dom pratar med mig och säger snälla saker, så jag tror på att dom faktiskt menar vad dom säger. just sådana personer betyder otroligt mycket, och man ska ta vara på dem. så, chile och nz, ta väl hand om dom, men märk väl att ni bara har dem till låns! för det enda som gör att jag inte gråter hinkar är att jag vet att jag kommer att få dem tillbaka.


jag hoppas och tror att de kommer att ha det bästa året någonsin, och önskar dem all lycka i världen! <3

(Nej, det här är inte norrsken, det är mina överdragsbyxor.)
Förra veckan kan ha varit det största misslyckandet ur norrskenssynpunkt någonsin. Trots att jag och Johan kravlade oss upp ur sängarna klockan tre (!) såg vi inte ens något som kunde låtsas vara norrsken. Vi blev lite besvikna, men kom på kreativa sätt att handskas med våra norrskensdepressioner, till exempel genom att leta billiga tågbiljetter till Pajala (som för övrigt är Sveriges mest norrskenstäta (kul ord) område) och lyssna på det här. Vi var dock lagom bittra dagen efter...

när man är hemma och är sjuk hinner man med mycket. jag har bl.a. hunnit med att:

-upptäcka två nya tv-serier
-snyta mig typ en miljard ggr
-laga knepiga maträtter (ex: pannkakor med tonfisk)
-komma på att jag önskar att jag var född ca 1923
-inte plugga matte
-inte öva
-sitta framför datorn så länge att det gör ont i rumpan
-sova till kl 1
-hitta fina färger

jag såg på Merlin igår, och en mycket vis drake sa:

"A half cannot truly hate that which makes it whole"

jag tyckte att det var lite fint.

när jag är ensam för länge (typ en dag) känns det som att min hjärna blir konstig. jag blir alldeles "flumm", som det kallas, så när jag väl kommunicerar med folk, typ chattar, brukar det bli lite konstigt. konstiga formuleringar och extra randomness sådär ni vet. fast vänta nu... så är jag ju vanligtvis också...? hmm, måste nog undersöka detta vidare...

men jag kan åtmistone utan tvekan konstatera att jag vill ha sällskap, och att jag verkligen saknar mina vänner; att prata och umgås med dem varje dag. jag tror aldrig att jag har tagit dem för givet (hoppas jag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!), men nu när jag sitter såhär ensam på min kammare bärjar jag tänka på hur mycket jag faktiskt älskar t.ex. när folk säger hej till mig först, eller pratar med mig normalt vid skåpen, eller sätter sig bredvid mig på en lektion. små saker gör ofta min dag:)

jag har inget emot att tänka. jag gör det ganska ofta faktiskt. men ibland snurrar min hjärna i banor som jag helst ser till att undvika. jag är helt ok med att sitta och begrunda frågor såsom: hur kan så mycket snor få plats i en enda liten förkyld människonäsa? och hur coolt är det inte att vädret är en av de få saker som aldrig kan sägas vara bra eller dåligt, bara olika?

men när man börjar komma in på extensiella frågor, då blir allt bara för tungt. jag får ingen luft, och det känns som att jag går under. frågor som: varför finns jag? vad ska jag göra? hur kan världen se ut som den gör utan att någon gör något, inklusive mig?

jag kan inte motivera min existens, för det finns inget rimligt eller rationellt svar. ibland vill jag dö, bara för att se vad som skulle hända. men jag vill hellre leva, bara för att se vad som händer. dö ska jag ändå göra, när det är min tur.

ibland känns det som att det enda man vill ha är det man inte kan få, eller det som enklast kan tas ifrån en, och det kanske är därför människan klamrar sig fast vid livet så intensivt. livet är det sköraste man har, och därför det man värderar högst. jag förundras över hur hårt en människa kan kämpa för livet. ibland är livet fult, eländigt och rent helvetiskt, men det finns folk som håller taget ändå, för att de har hopp. vad har jag då för rätt att misströsta?

livet är mycket skörare än kärleken. man kan älska någon även efter hundratals svek och motgångar, men ett liv tar slut på ett ögonblick, en enda handling. man kan offra livet för kärleken, men inte tvärtom, för kärleken är för stark. jag vill tro att kärleken är det starkaste vi har. kärleken och livet, det starkaste och det sköraste, hand i hand. det kanske finns en tanke bakom ändå?

det här är den sortens tankar som bara väcks hos mig på natten. då är jag ensam, och när jag kan se stjärnorna från mitt fönster, då känner jag mig minst i universum.

jag skulle vilja tro att någon kommer att läsa dessa snoriga, förkylda tankar från mitt i natten, och förstå mig. men jag tvivlar på det.

Planera, boka, tagga.

Si je me sent triste un samedi soir, je mettrais d'ananas dans un verre de lait et de voir ce qui passe.
Si  je pouvais choisir un pouvoir de super-héros, je choisirais de voler.
Si je vivais à Göteborg, je voudrais prendre le tramway chaque jour.
Si j'avais beaucoup d'argent, je serais acheter mien propre (probablement).
Si j'avais le temps, je voudrais faire le tour de toute la Suède à un tandem rouge.
Si j'ai écrit un poème, je le ferais assis à mon bureau et écouter Jens Lekman.

Jag läste nyss en så himla fin bok av Gunnar Ardelius. Varje sida lästes minst fem gånger bara för att varenda ord är så exakt och precist, så fullkomligt rätt. Poesi i romanform helt enkelt.
Här är något av det allra finaste, resten får ni läsa själva!

Gårdagens lek i fotostudion.
Nu tar jag på mig ylletröjan under vinterjackan för att möta upp killen på bilden. Norrsken väntar!

Jag och Johan röjde i studion idag för att fixa den andra bilden till kaffeprojektet. Lite såhär blev det.

Håller på att sätta samman en kalander som slutprejekt till fotokursen och behöver lite rådgivning:
Vilken av följande bilder är mest "december"?

Denna otroligt vackra julkula?

Eller mysig, mysigare, mysigaste skidgänget?

.....fan

Jag måste bli allmänbildad, säger pappa. I väntan på det gör jag sånt här och ser på nyheterna.

En snöig söndag i solskenet. I bakgrunden syns det mysiga skidgänget.

Mysiga som sagt...

Eftersom termosen luktade äckligt gick vi in och drack varm choklad istället.

det går inte. inte ens en dag. jag kan inte få en enda dag där jag bara kan få vara glad. glad för att det gick svinbra på första föreställningen idag. eller glad för att jag såg att lisa skrev ett alla hjärtans dag-kort till mig. eller bara vara glad för att jag lever. men det funkar inte. hålet i bröstet gör för ont. jag saknar henne varje minut av varje dag. och jag vill verkligen bara kunna säga att "idag kommer min mamma och tittar på musikalen", precis som alla andra gör. men det kommer jag aldrig få göra. och det gör så ont för jag vill verkligen att hon ska se. och höra. och veta. jag vill verkligen bara ha henne här.

- Tacobuffé à la Älvkullen. Äntligen riktig mat!
- Det avgörande basketskottet i slutminuten av gympalektionen. Där satt den!
- Fredagstemat "sommar" medan snöstormen yrde utanför fönstret.
- KuHi-analysen: "antingen är hon alltså gravid och lever eller så är hon oskuld och död!"
- Musikal på mattelektionen (behöver jag säga nåt mer?).
- Skriva massor med alla hjärtans dag-hälsningar och se cafeteriatanten skratta lite när jag lämnar en hel hög.
- Mitt utbrott på snön som resulterade i snöskottning tills svetten rann. Aggressivare snöröjning får man nog leta efter!

jag vet inte hur många gånger jag har önskat att jag vore en fågel. inte bara för att fåglar är underbart vackra största delen av tiden, utan för att dom har all frihet i världen. och om jag vore en fågel skulle jag flyga långt bort härifrån. långt bort från allt det mörka. det tunga. smärtan i bröstet. och tårarna i ögonen skulle bara bero på vinden som piskade mot ansiktet. och jag skulle ta med mig henne. jag skulle flyga med henne mellan klorna så långt bort att regn, sol, hav och vind skulle ha tvättat oss rena på all sorg. och så skulle vi leva tillsammans. hon och jag. typ i paris. för dit vill vi åka. och där skulle vi ha det bra. för det skulle mamma ha velat.

förvirring, vad har jag gjort för fel?, jag duger inte, uppgiven, plugga, öva, plugga, djupa suckar, jag duger inte, tyst värld täckt av snö, dränker mina sorger i äppelte, hoppas jag kan somna.

Spenderade kvällen med en kopp te och en himlans fin film. En sån där film som gör att man blir lite knäsvag bara av hur den är klippt, av ljuset, färgerna och musiken. Precis en sån film som jag behövde ikväll.




Här är trailern också, bara därför att.

häromdagen skulle jag plocka i ordning på mitt rum. då tog jag fram påsen som jag så medvetet skjutit in i ett hörn och inte rört sen den fjortonde januari, för att jag visste vad som skulle hända. jag la den på sängen och tittade på den. bara stod där och tittade på den ett tag, för att jag inte vågade öppna den och plocka ur sakerna som var i. men till slut gjorde jag det. "bättre att få det överstökat..." tänkte jag. fast jag vet inte. just nu känns det som att det hade varit bättre att bara låta den stå kvar där i hörnet. låta den samla på sig damm och bara ignorera den. för när jag öppnade påsen och började plocka ur sakerna jag hade packat i den då den fjortonde hittade jag en tröja. en tröja som jag inte använt på jättelänge. en tröja som mamma hade vikt efter att den blivit tvättad. jag satte mig på sängen ett tag, med ett fast tag om tröjan. så satt jag så ett tag, och lät synen bli suddig av tårarna som samlades i ögonen. det var svårt att lägga ifrån sig tröjan sen. den liksom etsade sig fast i händerna. men nu ligger den i min garderob. överst. fortfarande precis som mamma hade vikt den. den har liksom etsat sig fast i minnet. jag vet inte om jag nånsin kommer kunna använda den igen...

Så medans jag väntar på en bländande insikt så övar jag mig på att fotoshåppa.









neee, jag vet inte jag... borde nog lämna sånt hår åt mina betydligt mer kompetenta kollegor...

jag hade tänkt att ta en massa fina bilder i helgen. för att ge den lilla skaran som läser vår blogg ett fint smakprov på vad som väntas nästa vecka om man kommer på musikalen med NVES2 (i samarbete med ESDT2). men det blev inte riktigt så. fick aldrig riktigt tiden att plocka fram kameran ur väskan för det var hela tiden något annat som skulle göras. men jag tänkte att jag kunde berätta lite roliga och fina grejer som hände ändå.

Såhär mycket tycker jag om er för att ni är så hjälpsamma. För att ni plockade upp kaffebönor från golvet jag vet inte hur många gånger, för att ni doppade håret i apelsinjuice, för kaffe, korthus och allt annat. För att ni är bäst.

jobbigt att när man har sovmorgon så kan man ändå inte sova längre än såhär.

just nu är jag sååhäääääääääääääääääär glad:



av varierande orsaker, men de största bidragande faktorerna lär vara övertrötthet, pirr i magen och helg!:)

Sådär, första versionen av första bilden till projektet. Hoppas ni blir sugna på kaffe!

Har bakat godaste kladdkakemuffinsarna med Johan och börjar tagga fotoarbete med en lång kväll framför photoshop. Det är slutprojektet så nu måste det bara bli bra!

Tänker att jag börjar göra fina och seriösa bilder till projektet någon dag när jag är lite mindre trött...
Tills vidare: drick löfbers lila och ha det fint!

kirsty är här. vi skulle plugga, fast vi mest bara äter muffins och kollar fina pojkar & bra musik på facebook.

min dag:
- klädde mig i fina kläder och örhängen, för det kändes som att en fin dag låg framför mig.
- jag cyklade till skolan medans solen gick upp över en ny dag
- åt luch och älskade hur alla var så snälla mot en gullig liten tjej
- någon sjöng så att mitt hjärta värkte
- spelade med ett gött gäng
- förundrades över hur snälla folk var. mot mig, det kändes fint. finare än vad jag tror att de förstår.

nu regnar det utanför mitt fönster, och det är natt. ännu en dag har gått förbi, men har inte försvunnit. den betydde något för mig.

hjärtat har jobbat extra idag.