Kebnekaise.
fjällvandringen var fantastisk på alla sätt och vis - känner mig nog sällan så lugn som när jag får vara ute såhär dygnet runt. vårt vandringsgäng på sju personer utökades dessutom till nio under veckans gång, och efter oräknerliga timmar kortspel och kalla tältnätter känner vi trots allt varandra rätt bra. längtar redan ihjäl mig efter nästa gång det blir dags att packa ryggsäcken!
men först är det nog dags för lite vardag, har blivit alldeles för bortskämd med nya upplevelser den senaste tiden. jag är tillbaka i lund och har väl lite halvt flyttat in hos personen ovan. efter nästan tre månaders flängande känns det ändå tryggt att få synka mina vardagsrutiner med hans igen.
Juli.
hela juli försvann mest i resdagar, havsbad och fint väder, och jag har än en gång lyckats samla på mig en rad mobilbilder (kamerabilderna får vänta tills vädret är mer sitta inomhus-vänligt). det här har jag i alla fall hunnit med:
var i polen med familjen, där vi började semestern vid den lite mer turistiga kustlinjen...
...för att sedan åka inåt landet där öststatskänslan fortfarande finns kvar. alla gamla betonghus har dock sakta börjat rustas upp för att så smått börja likna det västerländska samhället. sushirestauranger (mmmm), affärskomplex, snabbmatskedjor osv. är ganska tydliga exempel på att landet håller på att lägga kommunisttiden bakom sig.
åkte direkt från gdansk, polen till lund för att åka på utflykter, gå på loppis (se krukorna ovan) och umgås massa med personer jag saknat. var helt slut efter en veckas skånesemester och minns att jag somnade och sov ca 14 timmar så fort jag klivit in i mitt rum hemma i karlstad (= ganska tydligt tecken på hur bra veckan var).
väl tillbaka i värmland har jag bland annat varit på cykelutflykt deluxe (fem mil, check!), åkt traditionsenlig pool på älven samt haft sara på besök (ännu en gång). plus badat, spelat spel och pratat ikapp med alla karlstadpersoner såklart.
och imorgon (!!!) börjar sommarens sista stora äventyr - fjällvandring! jag är lite orolig över det faktum att väskan väger ungefär en tredjedel av min kroppsvikt, och att denna nu ska släpas upp på en bit över 2000 meters höjd. så ja... vi får väl se om/i vilket skick vår kebnekaiseexpedition tar sig tillbaka till civilisationen.
