i mitt huvud finns just nu typ bara en sak: JAG KAN INTE SLUTA TÄNKA PÅ MUSIKALEN!!!!!:D

manus som inte alla gillar men som får mig att rysa för det är så coolt, folks känslor vs. det som blir bra?, auditions till rollerna!!!, TID, hur ska vi hinnaaaaa?!?!?!?!, vem gör vad?, låtarna som antingen äger eller suger, dolda citat i manus...... ALLT!!



OOOOHHH, och jag längtar till sommareeeen!!!!!:D:D:D:D sol, fräknar, bad, spela, mysa, grilla, ALLT!!:D


ja det är väl det, bara att konstatera: detta är nog det ovärdaste bloggandet evah, men väntar man på nåt gott, så att säga... i sinom tid, mina vänner, kommer ngt värt att läsa (dvs nästa gång lisa eller amandah bloggar).

medans ni väntar kan ni ju kolla på en bild:)




jag och pappa, glada i hågen och med solen i ögonen:) <3

Har hängt upp bilder på fotoklubben och blev varm i hjärtat av alla fina kommentarer från kunniga människor. Jag log på bussen hem och jag ler fortfarande, för det här betyder mycket för mig. Tror jag ska gå och dansa en gladdans nu...

efter nytt artistsläpp till way out west sitter jag och lyssnar på Edward Sharpe & The Magnetic Zeros och skriver om två förlorade pusselbitar. fast återfunna. men kommer inte lägga upp det här. om jag gjorde det skulle jag antagligen få stryk i skolan imorgon. eller nej, kanske inte. men blickar skulle jag få. av dom. och dom skulle få av andra som läser här. inget elakt - tro inte det. men känsligt. personligt. privat. sårbart.

jag tror jag har blivit vegetarian. fast inte liksom helt.

Smider planer med Amanda och minns med hjälp av facebook. Bara för att vi har det så bra tillsammans.

Jag och Johan en fin majdag. Vindruvskastning och UKM-festival stod på schemat. Fotograf är Amanda.

Joel fotade under en varm sommarkväll på Göteborgsudden med musik, bad och glödande grillkol. Längtar tillbaka så det gör ont i kroppen.

Bra dag på Tjärnivalen med livemusik och picnic i gräset. Amandas foto.

Jag, Kirsty och Amanda (som är fotograf....igen) badade pratade skrattade en bra julieftermiddag.

Sleepover i Arvika (som jag missade). Gud vad Amanda fotar.

Och så ett kalas på det. Vi har det som sagt bra tillsammans.

kände att eftersom lisa la upp bild på sitt var jag tvungen att göra samma sak.

Otroligt fin dag med klassfest (nästan) på Myrorna, shopping med coola vänner, mys i solen med bra kille och nya skor för etthundratjugofem riksdaler. Jag gillar våren.

Joel trodde inte att jag vågade, så just därför gjorde jag det när han hade cyklat hem. Jag gick fram och pratade med fotokillen trots att vi inte kände varandra. Han hade stora ögon, mörkt hår och bleka fräknar över näsan och kinderna. Tyckte han att jag var konstig, så visade han det åtminstone inte. Vi pratade tills min buss kom och jag var tvungen att gå. "Vi ses väl i framtiden?" sa han, mer en fråga än ett påstående. Jag svarade med ett "Absolut!", ett leende och en sista vinkning innan jag gick på bussen. Ibland överraskar man sig själv.

den tjugonionde i elfte var en måndag. jag hade ställt klockan på nollsjunollnoll, som alla andra måndagar det här året. men istället för att vakna av introt till bird song, blev jag väckt en kvart tidigare av att sara kom in och la handen på min axel. jag hörde på hennes röst när hon sa mitt namn att någonting hade hänt, men att hon inte riktigt visste hur allvarligt det var. hon sa att mamma hade åkt in på sjukhus under natten. jag tror det var något fel med hennes ben. hon hade pratat med janne i telefon som sagt att vi skulle åka dit.

somnar till det här och hoppas att illamåendet och klumpen i halsen har försvunnit imorgon bitti.

Eftersom någon fyllde år i onsdags, har det senaste dygnet (!) ägnats åt firande, mer eller mindre.
Kvällen började med en lite ovanlig typ av fiskdamm: istället för godis, fick alla en varsin (hemlig) lapp i änden av metspöet. På varje lapp stod ett "kvällens uppdrag", som skulle fullföljas under middagen. Någons uppdrag var exempelvis att sjunga sig igenom hela tacobuffén, en annan skulle få alla att vråla nationalsången med handen på hjärtat och en tredje skulle utmana någon på armbrytning.

Joel skulle avbryta middagen med en spontan pianokonsert. Herrejisses.

Därefter var det dags för trekamp och Amanda var taggad till tusen. Grenarna var toalettpappersmumie, kropp mot kropp och en frågesport som finalrunda. Vann gjorde laget jag inte kommer ihåg vad det hette...

Efter att ha lekt både samurajer och kung fu-mästare, proppat i oss efterrätt och haft paketöppning, var klockan ganska mycket. Några åkte hem, medan några letade fram alla madrasser, täcken och kuddar som fanns i hela huset.

Det blev mer prat än sömn, åtminstone för de allra flesta av oss...Viktiga samtalsämnen som juicehyllan på Coop Nära och pinsamheter i badkaret diskuterades. Livligt.

Efter en varm, trång men mysig natt, bestämde vi oss för att lyxa till det med en pannkaksbrunch. Kirsty är bäst på att steka pannkakor.

Därefter kom vi på den briljanta idén att bygga en koja. Sagt och gjort!

Än en gång: trångt, varmt men mysigt med armar och ben överallt. Coop Nära byttes ut mot hemligheter och fnissiga skratt.

En bättre helg får man nog leta efter!
Det enda som återstår för mig nu, är att städa...

vi visste inte vad vi skulle blogga om. då sa johan till oss att blogga om kvällen igår. sen tog han saken i egna händer och bloggade om det själv. så nu vet jag fortfarande inte vad jag ska blogga om.

Så fort jag får en timme över (imorgon?), ska jag ta mig en springtur i mina nya löpartights.
Så fort snön har smält undan, ska jag cykla runt i hela staden på min nya cykel.
Så fort kvällarna blir långa och varma ska jag och vännerna mysa på klipporna med bra musik från spotify premium. Det här kommer bli några bra månader.

du är så fin och söt, att jag blir dum som en nöt;

Lyssnar på den här och den här för idag och på den här för morgondagen.

jag har suttit och läst igenom alla gamla blogginlägg vi har skrivit. från det allra första i augusti till det här under. och jag tror, att om jag inte själv skrev den här bloggen, skulle jag nog vara en som följer den stenhårt. i och för sig så gör jag ju redan det. blir superglad om någon av dom andra två har gjort ett inlägg.

"Det svåra med dig var ojämnheten, att det inte fanns något mönster, någon symmetri, att falla tillbaka på. Ibland fanns du där utan ansträngning från någons sida. Jag kunde luta mig tillbaka, sluta ögonen och veta att du fortfarande var kvar när jag öppnade dem igen. Detta kunde jag veta av två anledningar:
1. För att jag litade mer på dig än någon annan.
2. För att du satt så nära att jag hade blivit tvungen att hålla för öronen för att kunna missa dina andetag.
Det här var alltså ibland. Andra gånger skiljde det ljusår och jag förstod aldrig riktigt hur du tänkte. Du sa och gjorde saker medan din blick flackade, för att bara enskilda ögonblick stanna upp och möta min. De ögonblicken tänkte jag alltid att, du fattar ju ingenting. Jag kunde luta mig tillbaka, sluta ögonen och hoppas att du var försvunnen när jag öppnade dem igen. Detta kunde jag hoppas av två anledningar:
1. För att jag inte litade ett dugg på dig.
2. För att andetag inte spelar någon roll på ljusårs avstånd.
Vi är lite som stjärnor, sa du, och jag jag höll med. För vi var ju egentligen av samma sort, så lika att det var slående. Problemet var avstånden. Rymden är för stor för att ge plats åt närhet och därför var vi just det, ensamma tillsammans."

jag drömde att vi flög till något ställe som började på B.

Imorse sa mamma och pappa att vi skulle åka och titta på en födeledagspresent till mig. Detta gjorde att jag nu, några timmar senare, kunde cykla hem från stan på en underbart fin cykel med brun sadel och blank färg som det lägger sig små vattendroppar på när det skvätter smältvatten. Jag drog upp knäna till hakan och styrde rätt igenom varje vattenpöl på vägen. Känner mig inte ett dugg vuxen.

Efter en kulturell dag med en mysig teckningsstund i skolan, musikal och handklapp på kvällen, tänkte jag att det var lika bra att fortsätta på samma spår ett tag till.

Jag älskar ord och böcker i största allmänhet och är dessutom övertygad om att alla andra också gör det. Därför tänkte jag hjälpa till att minska beslutsångesten bland bokhyllorna på biblioteket med några förslag på fina böcker som du (exempelvis) kan läsa istället för att plugga naturkunskap...

Ytterliggare en bok av Gunnar Ardelius (se detta inlägg).


Allt är så fantastiskt fint och hemskt på samma gång att jag bara måste läsa ännu en sida...

Jonas Hassen Khemiri är ett geni helt enkelt. Novellerna är på några sidor och perfekta att läsa innan man ska sova.

Bäst var nog den här: en invandrare håller ett föredrag för andra invandrare om Sverige.

:)

Fint, poetiskt och metaforiskt...

...fast lite sorgligt också: En gammal ser fiskelyckan vandra vidare till nästkommande generationer.

Cafémöte, gömma sig bakom kläder på Åhléns, kikärtspannkakor och en spanjor under sängen. Studiedagar äger.

Familjen lämnade storstaden bakom sig och begav sig till nordvärmland på träningsläger. "Fota det söta trädet!" skrek mamma under en av skidturerna. Här är det.

Vårt vallateam gjorde ett bra jobb: vi överlevde...

...nätt och jämnt. Fredagen var värst. Av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att åka en mil med längdskidorna på förmiddagen, springa en mil (med en uppförsbacke på 5 km) på eftermiddagen och ta en tur till gymmet däremellan. Träningsvärk. (Jag låter fortfarande som en pensionär när jag ska gå i trappor...)

Suddiga, glada och med en solkatt på näsan. Sportlovet kunde knappast ha fått en bättre avslutning ändå.

det låter konstigt på mitt rum. det liksom tjuter i taket. som en tekanna när vattnet har kokat färdigt. jag tror inte att det är vinden. för vinden brukar låta mysigare. lugnande. när det enda man hör är hur bladen i träkronorna piskar mot varandra och det knarrar lite i väggarna för att huset är gammalt. det får en att tänka på nåt annat än att man inte kan sova. jag brukar blunda och föreställa mig att jag är någon helt annanstans, där vinden susar genom träden precis som här. fast samtidigt är allting annorlunda, och inte alls som här. bättre. perfekt. till slut är det inte längre en tanke, utan en dröm. men det här ljudet får mig inte alls att tänka fina tankar.

En kväll med mysbelysning, film, varma mackor, sommarprat och jag kan inte annat än att längta.Tills vidare låter jag photoshop lura mig.

Det finns bilder som inte är lämpliga för kaffereklam.
Det finns bilder som är så noggrant genomtänkta att man knappt får luft.
Det finns bilder som är tänkvärda.
Det finns bilder som så hemska att man bara vill gömma sig under täcket.
Det finns bilder som får en att minnas.
Det finns bilder och det finns Bilder.