Vänner håller ihop i vått och torrt.

Nu när det är som kallast längtar jag mest. Längtar efter den höga musiken,
svetten som rinner längs ryggen, trängseln. Dansen. I sommar ska vi dit, och det kommer bli hur bra som helst. Festivalsommar.

det är bara någon månad kvar.

har gått och blivit sjuk nu. nu också. idag, när vi skulle på adventskonsert och imorrn när vi skulle baka pepparkakskonstverk. orkar inte ens läsa när jag äntligen har chansen, och kan inte spela musik när rösten bara ger sig. bajs.

Vill gå i ide nu. Sova under ett varmt täcke tills alla frusna fingrar är varma, alla vattenpölar har tinat och det känns lite såhär igen:

åh. det känns faktiskt helt okej att matteprovet äntligen är över så man kan spendera en hel tisdagseftermiddag med att titta på OC och dricka gott te. speciellt eftersom det kändes som att det gick ganska bra på provet också. dock inte lika roligt att tedrickandet mest beror på halsont. men alla andra har ju varit förkylda redan och jag har klarat mig, så det är väl min tur nu... annars älskar jag mest bara snön på gatorna, lyssnar på Fanfarlo – Comets och taggar pepparkakshuset på lördag.

Håkan kommer till Karlstad!
Det finns bara en vokal att uttrycka detta med:
AAAAAAAAAAAAAAAA!

Det här är nog en av mina favorit-Joelbilder.

Linn fick också vara modell, dagen till ära.

Skepp ohoj?

Livet är för kort för att några detaljer ska få glömmas bort. Därför ligger den där bredvid min säng, min lilla svarta bok. Jag skriver om människor jag träffat under dagen, drömmar jag drömt under natten och vackra ord jag hört eller läst någonstans däremellan. Sitter uppe till midnatt med min svarta bok. Skriver.

somnar till det enda som snurrar på min iPod den här veckan.

Det är så lätt att vara negativ. Tänka på allt som ännu någonting att misslyckas med.
När allt känns så kan man titta på gamla foton som man glömt att man hade och inse hur fint livet egentligen är. Efter att ha tittat på den här bilden känns det bra igen: Jag och min vän Stilo förra vintern när det var som kallast.

Halvfärdigt jättesvårt fotoprojekt. Är inte så nöjd...

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont

Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod

Som ett hjärta som vägrar sluta slå

När varje bön gått åt,

Fortsätt

Du är snart där

Pepparkaksdeg är dagens ord. Mums.
Bilden är från fina Slottsskogen. (förlåt att jag beskärde bort dig Johan)

Det kan vara värt att tänka på ibland, att du med största sannolikhet inom snar framtid t.ex. kommer att:

-få ett megaskrattanfall med dina kompisar, som gör att det skjuter snor ur näsan och du nästan kissar på dig.
-få din favoritsittplats på bussen, fastän den egentligen är knökfull.
-mötas av ett litet leende från någon du inte förväntade.
-höra en awesome låt på radion, och dansa runt som ett freak och sjunga med allt du orkar.
-ha tepåsen i koppen exakt lagom länge, så att ditt te får den där ultimata smaken.
-hitta choklad som du hade glömt att du hade.
-vakna i panik, och sedan komma på att du kan sova i minst en timme till.
-få ögonkontakt med någon på andra sidan rummet och titta bort lite generat, för att sedan snegla tillbaka och upptäcka att den fortfarande kollar på dig.
-träffas rakt i hjärtat av en textrad som du lyssnat på typ hundra gånger, men aldrig hört på riktigt.
-kolla på en älg/katt/annat djur och bli rörd över hur söt den är.
-vakna, kolla ut genom fönstret och upptäcka att vädret är slående vackert.
-lyckas skapa en awesome outfit, och känna dig lite extra snygg hela dagen.
-gå till skolan/jobbet/whatever och veta att idag kommer du att se honom/henne igen, även om det så bara är på håll.


små saker varje dag som gör det värt att gå upp på morgonen kommer aldrig att sluta hända dig, bara du är villig att se dom för vad de är. En dag kommer få och små saker att adderas och eskalera, och den dagen man har en riktigt stor fin underbar anledning att krypa ut från under täcket kan man känna sig lycklig. Men tills dess får man se det som ett mission att hitta så många som möjligt at de små, och till synes oviktiga sakerna. Jag vet vart jag vill komma med detta, men vet inte riktigt om det framgår. Hoppas du som läser fattar ändå.


Avslutar med en random fin en från weheartit

Ett djur.

Ett till djur.

Ännu fler djur.

Är hemma tidigt efter en sjukt skum dag av svimattacker och illamående.
Att hoppa över jobbet kändes ganska välbehövligt faktiskt...

Jag har haft den underbaraste helg man kan tänka sig i Göteborg med fina vänner.
Lite såhär såg det ut...

Kirsty ser lite nyvaken ut. Kan bero på att tåget gick klockan 6 på morgonen...

Vi tittade på djur i Slottsskogen. Bland annat ankor.

Och svanar.

Blyga svanar...

Vi (läs jag) tittade på hus också.

Glada men kalla. Men vem är det som smyger sig på där bakom?

Jaha, det var Johan... (Charmiga ansiktsuttryck för övrigt...)

Underbara och fantastiska Håkan förgyllde vår helg till perfektion.

Fler bilder kommer förhoppningsvis snart...

...bo i Göteborg med plingande spårvagnar och härliga människor i underbara Haga.
...köpa en gammal polaroidkamera och gå runt timmar i sträck med den runt halsen.
...sitta på ett mysigt café och skriva dikter om slingriga gator och pojkar med fina ögon.
...dansa hela nätterna och inte märka hur ömma fötterna är förrän solen börjar gå upp igen.
...stå längst fram på konserter och sjunga och dansa, skratta och gråta bara för att man känner sig så ung. Befriad.


Jag vill baske mig högst upp på den där stegen. Jag ska dit.

Joel tar över denna blogg, jag vet.

(Nej, vi är inte sponsrade av GOD MORGON-juice...)







Tänk måndagmorgon - Någon som känner igen sig kanske?

Hösten är inte så dum trots allt.

Tycker det roligaste är att min modell blandar sin kortlek i tio minuter - för att bygga korthus!