till er för jag älskar er, precis som ni är ;) <3
Fin tjej.
Tycker om denna tjej så obeskrivligt mycket!
Jag vill skratta med henne, torka hennes tårar och jag vill att vi ska vara sådär knäppa tillsammans.
För det är sånt som vänner gör.
Varm filt.
Chokladbollar, skräckfilm, mys, skratt och prat.
En eftermiddag helt i min smak.
Run Forrest.
Hur ska detta gå? Kommer Kirsty att överleva anfallet från detta mystiska
hockeylag? (För att göra det ännu mer läskligt är det Tingvalla ni ser i bakgrunden.)
Missa inte nästa avsnitt av "Rädda Kirsty - Död eller levande"!
Det som varit men kommer igen.
Morgondagg och smultron.
Flädersaft och fräknar.
Svala nätter och varma kramar.
Det är sommar för mig.
ååh Tom Fletcher <3
Klipp och klistra.
Jag har fyra speglar.
Maskerad.
Jag insåg igår att alla är barn, mer eller mindre förklädda.
Vi förändras på ytan, men våra hjärtan är fortfarande sköra och nyfödda.
Jag gömmer mig bakom orden och en gardin av ljusa hårtestar.
Inte för att jag är poet, utan för att jag har en livlig fantasi.
Jag låtsas, hoppas och tillsist tror,
att meningar på ett vitt papper är saker som alrig hände och ord som aldrig skadade.
Att fel är rätt så länge det är osagt.
Jag måste förklä mig bättre...
infinity
förlåt.
förlåt för ikväll.
jag vet inte riktigt varför, men jag orkar bara inte.
skit.
jag klarade inte av att le och skratta med er trots att jag egentligen ville.
det gick bara inte.
är så sjukt rädd att förlora er. för ni är nåt av det finaste jag har.
finaste jag haft.
men det är så kallt på insidan.
det är så tomt utan henne.
mest vill jag bara att hon ska lägga sig bredvid mig i sängen.
hålla om mig.
torka mina tårar.
kyssa min kind och viska "allt kommer bli bra. jag kommer alltid vara här".
men jag är så rädd att hon inte alltid kommer vara där.
och jag vill inte alls tänka tanken.
och jag vill inte förlora varken henne eller er.
inte nån.
för jag skulle inte överleva.
det skulle inte gå.
nu gråter jag också.
fan.
influensa.
tog mig in i din dröm inatt. smög runt i din hjärnbark. kröp intill varenda nerv du har. sa "tänk på mig, tänk på mig, tänk på mig, tänk på mig".
gick in till din hjärnkammare. rörde vid varenda cell. hörde skriken från dina barndomsår. sa "jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår".
det är så lugnt i dig när allting stormar utanför. jag skulle gott ha kunnat somna. men som vanligt ingen rast, ingen ro.
springa fortare. ångra att jag sprang. inte hinna ångra. bryta ihop. kravla upp och sen, spring igen.
gömde mig där dina fötter blir till ben. försökte gå dig åt norr där jag bor. uppför och nedför dina nerver. sjöng "jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår".
i drömmen gick jag med ryggen rak. hade en anledning, en riktning. nyp inte armen, ta mig inte härifrån. för jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår.
du måste tro det finns nåt episkt över dig. du måste höra stråkkvartetten, den är i dig.
när jag slutar springa. hittar nåt att vara i. där jag inte önskar att jag jämt hade en pandemi.
jag vill gömma mina drömmar precis där din axel blir till hals.
det känns lite som ett pussel nu. livet alltså. alla bitarna är inte riktigt på plats. man kan väl säga att pusslet är typ halvfärdigt. som om någon tröttnade på att lägga det och sen glömde bort att göra klart det. ibland är det helt underbart. så sjukt fint att det nästan känns som en dröm. dom där fina drömmarna jag drömde för ett år sen. dom. men ibland är det bara förjävligt. som dom mardrömmarna jag hade för ett år sen. jag hoppades på att det skulle bli bättre. det gjorde alla. ingen kunde veta att det skulle bli såhär. såhär jävla pissigt. och jag känner mig så skyldig. hela tiden. varje gång jag är lycklig och skrattar och sedan stannar upp och tänker på henne. då kommer det som en våg över mig. nej. en tsunami. en tsunami full med skuldkänslor och pilar. pilar som träffar mig rakt i hjärtat när jag tänker på det. på hennes bleka ansikte när världen försvinner framför ögonen och synen fylls av en tjock dimma som inte försvinner. på dom smala benen som ligger i sängen och som knappt håller henne uppe när hon långsamt går fram genom korridoren. det är så jäkla mycket. så många pusselbitar som bara flyger runt i huvet, och som aldrig bara kan landa på rätt plats. jag kan inte riktigt hjälpa det heller. att tänka på din hud. din lukt. ditt leende. din hand knuten i min. din kropp nära min. mina drömmar precis där din axel blir till hals. för där skulle dom vara säkra. där skulle du vakta dom. ta hand om dom. precis som du skulle ta hand om mig. och till slut. till slut skulle pusselbitarna falla på plats. för att du skulle göra om mardrömmarna till fina drömmar. precis som du skulle göra om livet till något fint. till en dröm finare än någon dröm jag någonsin haft. det skulle du göra.
Jag tycker om dej...
...även om du är i en tillbringare med vatten.
Snabb som en fotograf.
I USA sprang jordekorrarna så nära att man nästan trampade på dem.
Och jag kunde såklart inte låta bli att springa efter med kameran...
9/10/11
när mörkret lägger sig över stadens alla gator. när löven på träden ändrar färg. när folk på stan nästan snubblar på sina egna fötter i stressen att komma in i värmen. när vinden blåser genom trädkronorna och får löven att dansa. när cykeln inte längre är ett alternativ klockan åtta på morgonen. när luften du andas bränner i bröstet trots att den är så väldigt kall. när väskan är full av läxböcker för att höstlovet närmar sig. när den kalla morgonluften bildar ånga på vattenytan. när du inte längre behöver oroa dig för myggen om du öppnar fönstret på natten. när det är lättare att måla vägen framför sig som man vill ha den än att se det som egentligen är där. när kören i bröstet sjunger sånger om höstkärlek. när ljuset från bussen är det enda som lyser upp dom mörka gatorna. när man går med en drömfångare i bakfickan hela dagen för att det enda du gör är att dagdrömma om solsken och barfotadans. och dom drömmarna vill man fånga. och spara.
Jag vill vara lycka för dej.
Världen kan vara så otroligt fin ibland. Det är de där små stunderna jag menar, de där ögonblicken när man tänker att det här är rätt, nu är jag precis där jag vill vara. Det är det här som är lycka.
Att sitta ute i bara t-shirt och få sommarens första solstrålar i ansiktet.
Att ta en varm dusch en kall vinterdag.
Att skratta åt något så mycket att man till sist går över till att skratta åt att man skrattar.
Att titta på väckarklockan och inse att man kan vända sig om och sova lite till.
Att prata hela natten med sina vänner och bli sådär djup som man bara blir just där och då, i mörkret.
Att nysa efter att det har kittlat riktigt länge i näsan.
Att lyssna på musik och känna hur man ryser i hela kroppen, från tårna ut i hårtopparna.
Att hoppa i vattenpölar med jättestora gummistövlar så sig.
Att bara känna sig sådär lyckligt pirrig i kroppen och inte ens veta varför.
Samma fast olika.
Dagens fotolektion. Det här är vad vi gjorde sista kvarten. Vilken är den rätta?
Har lärt mig massa coolt. Go photoshop!
frågan är bara: vem är du?
Äntligen på väg
Jag förlänger mina steg
Luften smakar som en jordgubbspaj
En solig dag i maj
Träden står i blom
Marken täcks av jungfrudom
Och nu hänger det på varje kvist
En solskensoptimist
Från norr till södertörn
Till jordens alla hörn
Så leder vägen hem till dig
Å, äntligen på väg
Framför mina ögon öppnar sig
En solig väg till dig
Äntligen på väg
Längtan bor i mina steg (jag förlänger mina steg)
Jag har lämnat allt som tynger mig
På vägen hem till dig
Från väst till österlen
På äng och mo och sten
Så slingrar sig en väg till dig
Äntligen på väg
Luften bor i mina steg
Framför mina ögon öppnar sig
En solig väg till dig
Och jag har lämnat allt som tynger mig
På vägen hem till dig
Jag förlänger mina steg
Luften smakar som en jordgubbspaj
En solig dag i maj
Träden står i blom
Marken täcks av jungfrudom
Och nu hänger det på varje kvist
En solskensoptimist
Från norr till södertörn
Till jordens alla hörn
Så leder vägen hem till dig
Å, äntligen på väg
Framför mina ögon öppnar sig
En solig väg till dig
Äntligen på väg
Längtan bor i mina steg (jag förlänger mina steg)
Jag har lämnat allt som tynger mig
På vägen hem till dig
Från väst till österlen
På äng och mo och sten
Så slingrar sig en väg till dig
Äntligen på väg
Luften bor i mina steg
Framför mina ögon öppnar sig
En solig väg till dig
Och jag har lämnat allt som tynger mig
På vägen hem till dig
Tre högst besynnerliga ord.
Medan jag säger ordet Framtid
blir första stavelsen förfluten.
Medan jag säger ordet Tysnad
gör jag den om intet.
Medan jag säger ordet Ingenting
skapar jag någonting som inte ryms i nåt intet.
Kanske är det töntigt att ha en favoritpoet,
men den här kvinnan är helt enkelt otrolig.
Hon är min idol. Punkt.
blir första stavelsen förfluten.
Medan jag säger ordet Tysnad
gör jag den om intet.
Medan jag säger ordet Ingenting
skapar jag någonting som inte ryms i nåt intet.
Kanske är det töntigt att ha en favoritpoet,
men den här kvinnan är helt enkelt otrolig.
Hon är min idol. Punkt.
i was drinking and now i'm drunk.
you're gonna get us killed, or worse - expelled.
taggar inför premiären i november. känner mig lite nörd, men kan inte hjälpa det.
upptäckte att lillebror har alla filmer gömda i ett skåp, så det blir maraton innan dom sista filmerna kommer.
Bara barn.
Jag och den här tjejen känner nog varandra för bra.
När vi är tillsammans pratar vi konstigt, drar dåliga skämt som bara vi skrattar åt och slår varandra lite då och då. Beter oss extremt barnsligt helt enkelt. Men vad gör det egentligen?
Sånär som på blåmärkena på armen då...
om ett år eller två kommer det här vara över...
det här är mina armbågar, jag ska vässa dom ikväll. jag ska dansa fastän hjärtat brister. det går sönder i takt med basen i marken, det går sönder i takt med värkande huvet. vulkan inuti med polerade ytan. dansa fastän hjärtat brister. dansa fastän du inte är här.
jag ska dansa för att hjärtat blöder.
om ett år eller två är det aldrig över.
Hardcore.
Nu drar den igång.
Den mest fullspäckade helgen på hela året.
Jag har lera upp över knäna, blåsor på händerna och ont i axlarna.
Men det är ingenting mot hur det kommer kännas på söndag kväll...
Och jag är medveten om att bilden inte har något med texten att göra, men jag gillar att foto blommor.
mmmm, honing
Dagen har ängnats åt diverse tankar.
Idag tänkte jag och åt äpple samtidigt, som man ju ibland gör, och då tänkte jag faktiskt på äpplen. Jag har efter många undersökningar och iakttagelser med tungan kommit fram till att äpplen har en lixom starkare/sötare smak i botten. man kan säga att smaken är mer koncentrerad där! min teori är att när äpplet hänger där på sitt lilla träd och mognar kanske det som gör själva smaken i äpplet är lite tyngre än det vanliga köttet, så då lixom rinner det neråt i äpplet. hmm, får nog fråga kristin eller christer om den...
Jag har även idag kunnat konstatera att jag inte behöver titta på konst längre, om jag inte vill. för det är bara att titta upp på himlen! den är alltid vacker, och förändras exakt hela tiden, så man tröttnar aldrig på den. även när det inte är vackert väder så är himlen vacker, tycker jag. den har ett eget liv, och är lite som en gud.
just nu tänker jag på detta:
om jag nån gång har en katt vill jag ha en katt som marvin. han är så underbart söt, och har ett jättecoolt namn.
och så lyssnar jag på ett album med dream theater. för det är bra.
och det är nog allt just nu faktiskt.
Idag tänkte jag och åt äpple samtidigt, som man ju ibland gör, och då tänkte jag faktiskt på äpplen. Jag har efter många undersökningar och iakttagelser med tungan kommit fram till att äpplen har en lixom starkare/sötare smak i botten. man kan säga att smaken är mer koncentrerad där! min teori är att när äpplet hänger där på sitt lilla träd och mognar kanske det som gör själva smaken i äpplet är lite tyngre än det vanliga köttet, så då lixom rinner det neråt i äpplet. hmm, får nog fråga kristin eller christer om den...
Jag har även idag kunnat konstatera att jag inte behöver titta på konst längre, om jag inte vill. för det är bara att titta upp på himlen! den är alltid vacker, och förändras exakt hela tiden, så man tröttnar aldrig på den. även när det inte är vackert väder så är himlen vacker, tycker jag. den har ett eget liv, och är lite som en gud.
just nu tänker jag på detta:
om jag nån gång har en katt vill jag ha en katt som marvin. han är så underbart söt, och har ett jättecoolt namn.
och så lyssnar jag på ett album med dream theater. för det är bra.
och det är nog allt just nu faktiskt.
Tuff som en statsvetare.
Såhär cool är min pappa.
we feel it move through our skin. it's a sickness, a manic weakness.
idag gjorde jag det. jag åkte dit.
det var skitjobbigt. men det var samtidigt bra.
för båda tror jag.
vi pratade och jag grät. men hon höll min hand och gjorde det mycket bättre.
borde inte fega ur och få panik nu. just nu. när hon behöver mig som mest.
det funkar inte riktigt då.
som tur är har jag er.
vi pratade om det.
om jag inte hade haft er, hade hon inte haft mig.
och det skulle inte gå.
utan varann finns vi inte. inte som oss själva i alla fall.
utan dig är jag ingenting.
vad vet du om kärleken?
jag tappade bort mitt örhänge igår kväll. det föll ner mellan väggen och filten som jag låg på. men det är inte alls det jag tänker på idag. jag minns fortfarande hur du låg bredvid mig. jag kunde känna hur du andades i min nacke, och våra fötter var ihopvirade som i ett sorts nät. jag kunde inte andas rätt - eller snarare alls - när du låg så nära. jag fick inte mycket sömn alls, antagligen bara en minut eller två. jag låg och funderade på vad du skulle säga nästa dag, när vi vaknade upp ansikte mot ansikte. men nästa morgon var inget annorlunda mot förut. vi pratade som vi alltid brukar prata, och skrattade som vi alltid brukar. det är antagligen inte en så stor grej. jag borde nog inte bry mig så mycket så att jag skriver ner det här. men när vi låg tätt ihop senare igen, kunde jag inte hjälpa att undra vad du tänkte på just då. bara så du vet.
en främling
träffade en kille idag. jag har aldrig sett honom förut, och kommer förmodligen aldrig se honom igen.
men för en stund fick vi ögonkontakt. vi såg på varandra medan jag gick mot honom. han ropade hej, högt och klart som om vi kände varandra, och höll kvar min blick medan jag svarade ett hejsan tillbaka. de runt omkring honom märkte mig inte ens, men han stod still och såg på mig. hans rufstiga blonda hår var det enda som rörde sig i vinden. vi kom upp jämsides och jag gick förbi honom åt motsatt håll. jag vågade inte riktigt vända mig om.
men för en stund fick vi ögonkontakt. vi såg på varandra medan jag gick mot honom. han ropade hej, högt och klart som om vi kände varandra, och höll kvar min blick medan jag svarade ett hejsan tillbaka. de runt omkring honom märkte mig inte ens, men han stod still och såg på mig. hans rufstiga blonda hår var det enda som rörde sig i vinden. vi kom upp jämsides och jag gick förbi honom åt motsatt håll. jag vågade inte riktigt vända mig om.
Dimma.
En lång dag med ett huvud tungt som bly.
Jag vill fly nu.
Drömma om värme, sommarnätter och kärlek.
Och vakna med en frukostbricka i knät.
Eller så slutar jag bara fantisera och gör kemiläxan istället...
nos vies passent en un instant comme fanent les roses.
jag har inte pratat med henne på flera dagar.
jag brukar prata med henne varje dag.
det känns fel på nåt sätt.
men jag vet inte riktigt om jag vågar prata med henne.
jag vet inte riktigt om jag vågar träffa henne heller.
jag blir rädd när jag tänker tanken att åka dit igen.
att gå in genom dörren och möta hennes plågade ansikte när hon ligger i soffan.
men jag blir rädd när jag tänker tanken att aldrig åka dit också.
hela dagen har jag gått runt i en dimma.
jag vet inte, jag tänkte att det var för att jag var trött.
men jag tror att det är mer än så.
något är inte rätt.
på insidan.
Vi två, 17 år.
Timmar av fotande och pratande.
Gula löv.
Känslan av att inte vara på väg någonstans är nog den finaste man kan tänka sig.
Synd att den inte infinner sig oftare.
festis.
jag har världens finaste lillasyster!
lova: vilken färg på festisen vill du ha?
amanda: vilka olika färger finns det att välja mellan?
lova: det finns rosa och det finns lila.
amanda: hmm... men då kan jag ta en rosa.
lova: okej, jag tror att det bara finns en rosa.
amanda: jaha, men vad vill du ta då?
lova: jag har tagit en rosa, men jag kan se om det finns en till rosa.
amanda: okej, vad bra.
lova: annars tar jag en lila till dig då?
amanda: ja, visst.
två minuter senare öppnas dörren igen.
lova: det fanns ingen rosa till dig. så jag tar en lila till dig då.
amanda: okej, det blir bra.
hon stänger halvt dörren men kommer tillbaka in.
lova: jag kan åka till affären och köpa en rosa till dig en annan dag.
i want to be held by those arms.
jag drömde om dig i natt.
vi satt i min säng.
du en bit bakom mig.
jag hade datorn i knät.
helt plötsligt lade du dina armar om mig bakifrån och knöt dina händer i mina.
värmen från din hud mot min spred sig i hela min kropp.
jag rös.
allt runt omkring försvann.
det spelade ingen roll längre.
allt ljud.
alla tankar.
allt.
jag vände mig om för att möta ditt ansikte.
så nära mitt...
vem har sagt det!?
alltså, ibland undrar jag vem som bestämer saker! varför ska det heta så? eller varför anses just det att vara artigt? eller typ regler. vissa regler fattar jag inte. och ord. en del ord är jättekonstiga!!
för jag menar, asså, när nån kom på att det skulle heta gaffel och broccoli, var den hög då?
för jag menar, asså, när nån kom på att det skulle heta gaffel och broccoli, var den hög då?
Dagens äventyr.
Under fotorundan förut:
(Kommer gåendes med min kamera runt halsen.)
Fyllo:HEJ! Visst va det du som fotade mig förut? Du vet när jag stod lite såhär? (Posar underligt)
Jag:Ehh...?
Fyllot: Ja, fast jag va ju naken då.
Jag:NEJ, det var INTE jag!
Fyllot igen: Konstigt, då måste det ha vart din syster...
Annat fyllo: Fast du kan ju fota honom nu!
(Fyllot börjar posa igen)
Jag:hehe...fast nej. (Går därifrån)
Träffade även på dessa sköna människor under rundan.
De skrattade åt mig för att jag ville fota, jag skrattade åt dem för att...
ja.
Fair enough.
Bra dag.
Fler bilder kommer.
(Kommer gåendes med min kamera runt halsen.)
Fyllo:HEJ! Visst va det du som fotade mig förut? Du vet när jag stod lite såhär? (Posar underligt)
Jag:Ehh...?
Fyllot: Ja, fast jag va ju naken då.
Jag:NEJ, det var INTE jag!
Fyllot igen: Konstigt, då måste det ha vart din syster...
Annat fyllo: Fast du kan ju fota honom nu!
(Fyllot börjar posa igen)
Jag:hehe...fast nej. (Går därifrån)
Träffade även på dessa sköna människor under rundan.
De skrattade åt mig för att jag ville fota, jag skrattade åt dem för att...
ja.
Fair enough.
Bra dag.
Fler bilder kommer.
pappershjärta.
everybody has a paper heart.
thin and fragile and easy to tear apart.
some fold theirs into paper cups and fill them with love.
but until i find reason to believe, until that day.
i'll fold mine into a paper bird,
and let it fly away.
Ingenting.
Kladd i teckningsblocket.
Höstkänslor.
Välvda vågor slår mot en strand
vid gryningens udde
Viskande vindar kallar mitt namn
från midnattens kudde
Vem är du att störa min sömn
i denna arla timme?
Kan du ej se att drömmen ännu
vilar tungt i mitt sinne?
Med sömndrucken blick och bojor av sten
varje dag som en annan
Att kämpa sig vaken men falla till sist
träffa bordet med pannan
En förbarmande ängel för mig till sängs
då timman blir liden
Grådisig dager och stadslivets larm
stör det nattliga friden
Vakna veckor då helgens vila
blir själarnas hopp
Varför verkar en människas liv
likt ett maratonlopp?
cykeltur i natten
my heart is like the dark and treacherous river, flowing purposefully through the night. but your ray of pure, white light, it pierces the darkness, and gives me hope. it banishes the darkness and welcomes the breaking dawn with open arms.
haha, what a load of tosh! you just make me incredibly happy, that's all <3
haha, what a load of tosh! you just make me incredibly happy, that's all <3
Fototeamet.
Två till bilder från fotolektionen.
Herre, vad jag vill ha bra betyg i den här kursen.
fågelmord.
jag berättade inte för någon att en fågel flög förbi.
han såg vad jag gjort och byggde ett bo utanför.
och han sjöng om vad jag hade blivit.
han sjöng så högt.
han sjöng så klart.
jag var rädd att alla grannar skulle höra.
så jag bjöd in honom för att resonera med honom.
jag lovade att aldrig göra om det igen.
men han sjöng högre och högre inne i huset och nu kunde jag inte få ut honom.
så jag fångade honom under en kartong och stod på den för att få det att sluta.
plockade upp fågeln och över sorlet sa jag "det är den sista sången du någonsin kommer sjunga".
höll ner honom, bröt hans nacke, lärde honom en läxa han aldrig kommer glömma.
men i min dröm började det hemsöka mig.
det där gamla välbekanta "tweet, tweet, tweet".
jag öppnade min mun för att skrika och ropa och viftade med armarna och flaxade omkring.
men jag kunde inte skrika och jag kunde inte ropa.
sången kom från min mun...
allt kommer att bli bra, för jag har ju er <3
The world would be a lonely place
Without the one that puts a smile on your face
So hold me 'til the sun burns out
I won't be lonely when I'm down
'Cause I've got you to make me feel stronger
When the days are rough and an hour feels much longer
I never doubted you at all
If stars collide, will you stand by and watch them fall?
So hold me 'til the sky is clear
And whisper words of love right into my ear
'Cause I've got you to make me feel stronger
When the days are rough and an hour feels much longer
when I've got you
Oh to make me feel better
When the nights are long they'll be easier together
Looking in your eyes
Hoping they won't cry
And even if they do
I'll be in bed so close to you
To hold you through the night
And you'll be unaware
But if you need me I'll be there
Yeah I've got you
Oh to make me feel stronger
When the days are rough and an hour feels much longer
Yeah when I've got you to make me feel better
When the nights are long they'll be easier together
osynlig...?
ibland känns det som att man inte finns. eller åtminstone inte i vissas ögon. det som är värst är nästan att man gått från att vara helt osynlig till att bli sedd av vissa underbara, fina människor, men att det ändå på nåt sätt inte räcker. för de man vill ska se en, verkligen kolla på en och undra vad man tänker och vilja veta, bara ser rakt förbi. hur har det blivit såhär?
ibland tittar jag på människor i min omgivning, och ser en förströdd rörelse eller ett par avslappnade ord som verkligen bara gör ont i mig. av avundsjuka. jag skäms över det, men kan inte undgå det. det värker i bröstet och jag blir torr i munnen, för jag vill också vara den där coola, sociala tjejen som snackar med alla, får dem att skratta och verkligen kolla på en, och få kontakt.
ååhh, vad jag hatar att jag är så här blyg och fånig!
men det är den här båten jag har satt mig i, så jag får väl se till att ro den i land. men ibland önskar jag bara att jag valt ett annat skepp!
ett storslaget skepp utan hämningar och barriärer, där jag kan säga vad jag vill och vara som jag vill med vem jag vill. och inte bara med vissa.
jag vill nå fram till dig.
ibland tittar jag på människor i min omgivning, och ser en förströdd rörelse eller ett par avslappnade ord som verkligen bara gör ont i mig. av avundsjuka. jag skäms över det, men kan inte undgå det. det värker i bröstet och jag blir torr i munnen, för jag vill också vara den där coola, sociala tjejen som snackar med alla, får dem att skratta och verkligen kolla på en, och få kontakt.
ååhh, vad jag hatar att jag är så här blyg och fånig!
men det är den här båten jag har satt mig i, så jag får väl se till att ro den i land. men ibland önskar jag bara att jag valt ett annat skepp!
ett storslaget skepp utan hämningar och barriärer, där jag kan säga vad jag vill och vara som jag vill med vem jag vill. och inte bara med vissa.
jag vill nå fram till dig.
Tidsbrist.
Tänker varje morgon att idag ska jag minsann hinna.
Te, levande ljus, Håkan i högtalarna, kolkrita på händerna.
Men nej.
Jag hann visst inte idag heller.
doften.
pojken bredvid mig på bussen idag hade den där doften.
din doft.
inte riktigt lika gott, luktade det, men nästan.
han doftade gott nog för att jag skulle rysa längs hela ryggraden vid tanken på att vara så nära dig.
så nära dig att jag får känna din lukt på riktigt.
varje dag.
tänk det ... varje dag.
vad fint det vore ändå.
jag slöt ögonen och andades in all doft jag bara kunde.
jag får överleva på det så länge.
Matsalskonst.
Igår på Foto A var uppgiften att fota porträtt.
Vi hade en timme på oss, sedan skulle bilderna lämnas in oredigerade.
Jag och min fina modell Joel hade photoshoot i matsalen.
Här är några av fotona.
Gäsp.
Herre vad trött jag blev.
Efter skoldag och fullspäckad eftermiddag tog det liksom stopp nu.
Gjorde engelskläxan på en väldans mörk busshållplats där jag knappt såg pennan jag höll i.
Höll på att somna på bussen på vägen hem, så jag missade nästan att gå av.
Gäspade i takt till musiken på ipoden när jag gick genom den mörka skogen och längs de tomma gatorna.
Mat, dusch, säng.
Åh, vilka underbara ord.
Efter skoldag och fullspäckad eftermiddag tog det liksom stopp nu.
Gjorde engelskläxan på en väldans mörk busshållplats där jag knappt såg pennan jag höll i.
Höll på att somna på bussen på vägen hem, så jag missade nästan att gå av.
Gäspade i takt till musiken på ipoden när jag gick genom den mörka skogen och längs de tomma gatorna.
Mat, dusch, säng.
Åh, vilka underbara ord.
-
fan. fan. fan. fan. fan. fan.
fan.
ledtrådar.
för att hjälpa er lite på traven med att lista ut vem det är som skriver inlägget.
ungefär såhär är det väl:
Lisa:
- är duktig o skriver med stor bokstav
- ritar alla vackra bilder o tar mycket vackra kort med sitt coola makroobjektiv
- skriver fina texter om livet o använder mycket vuxna ord (enligt kirsty)
- gör alltid punkt i slutet av rubriken
Kirsty:
- skriver dom mest random inläggen av oss (för att hon slog huvudet i ett plåtgarage när hon var liten)
- älskar mcfly o lägger upp deras låttexter på bloggen
- gillar att tänka på laserstrålar eller ugnstemperaturer på sin fritid (eller annan tid)
- gör inte punkt i slutet av rubriken
Amanda:
- lägger upp fina bilder från weheartit, men tar även lite bilder själv (dock inte med ett coolt makroobjektiv)
- skriver sällan 'och' utan istället 'o' (typ som i det här inlägget)
- drömmer oftast om att resa till paris och om fina pojkar med fina tankar
- gör oftast punkt i slutet av rubriken
Hopp, stöt, kast.
Friidrott idag alltså.
Har lärt mig att:
Tioåringar också kan vara biff.
Folk tittar konstigt på en om man applåderar när någon river.
Man måste ha med sig kontanter för de tar inte kort.
Alla ser mycket äldre ut än vad de är.
Det kan bli pinsamt om man döper sina skosnören.
Skrapsår.
Tur att inlinessäsongen börjar ta slut nu.
Det börjar ju bli farligt.
Ska nog vila mig i form till nästa år.
Har hört att det funkar så.
Fusk.
Det är något som inte stämmer med den översta bilden.
Hehehe.
Teknisk.
Sablans photoshop!
Här sitter man och försöker och försöker.
Och försöker lite till.
Ändå vill det inte spara bilderna.
Tur att man har tålamod.
körd.
känner mest för att springa ut på en äng och dansa och skrika av lycka.
jag är så galet kär så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
är bara helt körd. totalt.
men det är underbart.
Tidsfördriv.
Känner att det här kommer ta ett tag.
Att redigera bilderna alltså.
Så jag tar några åt gången.
Som när man var liten.
Idag har en av mina önskningar gått i uppfyllelse.
Jag har fått fota vackra människor och samtidigt fått vara barn pånytt.
Såpbubblor, ballonger, sandslott.
Och fyrahundra bilder.
Stort tack till mina barnsliga vänner!
Förvirrande.
Man kunde nästan tro att det är sommar.
Trots att jag vet att det är höst.
Fast vad gör det när man får äta chokladboll och dricka rabarberté med sina fina vänner?
Ingenting faktiskt.
