nos vies passent en un instant comme fanent les roses.



jag har inte pratat med henne på flera dagar.
jag brukar prata med henne varje dag.
det känns fel på nåt sätt.
men jag vet inte riktigt om jag vågar prata med henne.
jag vet inte riktigt om jag vågar träffa henne heller.
jag blir rädd när jag tänker tanken att åka dit igen.
att gå in genom dörren och möta hennes plågade ansikte när hon ligger i soffan.
men jag blir rädd när jag tänker tanken att aldrig åka dit också.
hela dagen har jag gått runt i en dimma.
jag vet inte, jag tänkte att det var för att jag var trött.
men jag tror att det är mer än så.
något är inte rätt.
på insidan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback