Arkitektprov.



bygger fruktskålar av tändsticksaskar, gör solkatter på väggen och lyssnar på markus krunegårds nya (sjukt bra, det borde ni också göra. lyssna alltså.).

fischobaby

min nya favoritsida - how high the moon

uppochner

att humöret kan ändra sig så mycket på en dag. trots att det var en måndag som alla andra måndagar med en fruktansvärt jobbig morgon med alldeles för lite tid och alldeles för mycket att göra, lyckades jag sedan vända om allt och ha en superrolig eftermiddag.
gapskratt under matteräknandet i källaren. men när vi tröttnade på böckerna hade jag och debbe tjejsnack i två timmar. pratade om kärleksbekymmer, framtidsbekymmer, jobbbekymmer, sommarlov - allt mellan himmel och jord. detta följt av en sjukt kul danslektion. värd dag.

true dat.

i hate rasist blokes telling tasteless jokes, and explaining where people belong.
i hate ignorant folks who pay money to see gigs, and talk through every fucking song.
i hate people in night clubs snorting coke, and explaining where you're going wrong.

i hate pointless status updates on facebook, fyi we were never mates.
we pretend to be friends on the internet when in real life we have nothing to say.
sometimes all you can do is hate.

i hate them fussy eaters - you cook them fajitas, they only eat pizza and chips.
i hate stepping outside for a smoke and some guy coughs, like your lungs are his.
i hate queuing up for festival toilets, especially when you need to shit.
i hate the x-factor for murdering music, you bunch of money grabbing pricks.

i hate them magazines for insecure teens, they make ten year olds race to grow up.
i hate kids "let's all be anorexic" or better - eat chocolate 'til you throw up.
keep your hollywood stars and their stupid cars and their botox that makes them look fucked.
just grow old with grace. have you seen chers face? it looks like it's been hit by a truck.


ibland får man väl?

brunch - banana pancakes, räkmackor och grey's.
helt okej lördag.

Picknickpremiär.


En ledig eftermiddag blev en mysdag på Göteborgsudden med Johan, Amanda och chokladbollar.

Det var nästan vårvarmt och man kunde sitta utan skor på picknickfilten. Fast att vara utan mössa, vantar och halsduk kändes lite väl vågat...

Vi hittade isbitar som såg ut som Sverige, Afrika och sånt.

Och vattenytan såg ut som om någon hade krossat tusen kristallglas. Ganska fint ändå.

sol och fina leenden.

jag vet att jag överdriver. men det gjorde lite min dag.

yoga och langos

aldrig mått såhär dåligt efter något så himla bra.
men det äger ju. ni äger ju.

141516

platåskor. sol. rutig skjorta på banken. samhällskunskap.
prison break. pannkaksfrukost. paket. road trip.
spontanköp. drive-in. norska. danska. småländska.
tempel run. viktoria. i had a dream i stood beneath an orange sky.

fina dagar. soliga dagar. bra dagar.

Vår.



Mellan svenskaanalyser och samhällsuppsatser står vi utomhus mot skolväggen. Det är varmt fast vi inte har några jackor på oss och jag känner mig bara så fantastiskt himla glad. Det är ju vår liksom.

jag gillar att ha den här på mig när jag går runt hemma.




Jag måste bara få visa varför lördagar kan vara så himla bra:







när inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?





kan jag inte bara få må bra ibland?

solen skiner. jag tittar på termometern innan jag tar på mig kläderna. inte för att det spelar någon roll, för jag har ändå bara en jacka att välja på. men det känns kanske bättre så. man vet ungefär vad man kan vänta sig när man kliver ut på trappan då. solglasögonen tar jag på i farten. för första gången i år. då känns det verkligen som vår.
jag går runt kullar, över kullar, går vilse i det nybyggda området och hittar rätt igen. solen är så stark att jag måste kisa även under solglasögonen. och trots att det blåser några kalla vindar då och då, som får mig att inse att det faktiskt bara är början av mars än, värmer ändå solens närvaro hela kroppen och fyller mig med lycka och längtan.
då minns jag den platsen. den platsen som jag gick förbi en gång för alldeles för många år sedan. jag minns att jag gick vilse även då, men det hindrar mig inte. jag passerar dagiset och sneddar in på cykelbanan. då ser jag vassen. dom som växer längst bort från den lilla skogen har redan börjat blomma. jag går fram till vattnet och stannar där. ser mig omkring. blundar. andas. jag tar några steg fram, precis där isen möter gräset. det knakar. jag tar några steg längre ut på isen, men vågar inte stå där länge. leslie feist sjunger i öronen om att fånga en lång vind, men istället vänder jag mig om och fångar upp solskenet ännu mer.
sen kommer en pojke på sin cykel. då beger jag mig hem, med vibrerande stråkar i öronen och alldeles för många tankar virvlandes runt i huvudet.

skiter i allt, tar en promenad i solen och drömmer om detta.




i lost my patience with it all.


vår / gula gatustreck

jag tänkte ta en promenad idag. solen sken, himlen var blå och trots att gatorna var täckta av grus var i princip all snö borta. det kändes som en frihet. så jag tänkte att med bra musik i öronen och en varm halsduk kunde jag nog riktigt njuta av vårkänslan man fick av att se ut genom fönstret. men det blev inte riktigt så. istället satte jag mig i bilen. den var varm. för första gången sedan jag tog körkort satte jag mig i en solvarm bil. och den luktade sådär som den brukar göra varje sommar. varje sommar när vi åkt till kungens rastplats och grillat korv, och våra sommarsemestrar då vi klivit ur bilen med svettiga ryggar för att den inte har någon ac. den luktade minnen. jag tog på mig solglasögonen och körde iväg. med bruce springsteen som sjöng om hungriga hjärtan och om att dansa i mörkret mådde jag bara så himla bra just då. just då var det vår.

igår kväll kom jag hem. inte lika sent som jag trodde att jag skulle komma hem. vi var chockade över att när vi stannade efter halva vägen klockan sex var det fortfarande inte mörkt ute. våren är på väg. det var dock mörkt när bussen körde in på sundstagymnasiets parkering och vi klev ut för att äntligen andas frisk luft. som tur var fanns det gatulyktor. vi var inte i skogen längre.
jag mindes hur jag på resan dit inte egentligen längtade efter att komma fram till trysil och få ha en underbar vecka. eller självklart gjorde jag det, men just då på bussen längtade jag efter att köra över gränsen. gränsen till ett annat land, gränsen till ett nytt äventyr och gränsen till att bara få skita i allt taskigt i livet. jag satt och tittade ut genom den stora och smutsiga framrutan på bussen med jämna mellanrum, och när jag såg skylten om att gränsen var nära tror jag att jag nog aldrig släppte blicken från rutan. tills jag såg skylten. jag tittade förbi den och vidare in i det andra landet. där var de. de gula gatustrecken. att en sådan liten grej kan få någon att bli så upprymd och lycklig förstår jag inte. men det var som om allting föll på plats då. vi var på väg, och vi var tillsammans, och vi mådde så bra.

Analogt.

jag tror minsann inte att det har dykt upp några analoga bilder här på ett tag, så vi tar oss en titt på några av sommarens/höstens bravader!

vi stod längst fram och såg noah and the whale på way out west i augusti. vi tittade dock mest på violinisten...

slottsskogen blev nattklubb och vi dansade till tiesto...



kanye west och så.

skolan började och vi gick promenader i morgonsol/hittade bra vilabenenställen.

på väg till bussen en för tidig morgon.

bästa vägen till stallet en torsdagseftermiddag.