fågelmord.

jag berättade inte för någon att en fågel flög förbi.

han såg vad jag gjort och byggde ett bo utanför.

och han sjöng om vad jag hade blivit.

han sjöng så högt.

han sjöng så klart.

jag var rädd att alla grannar skulle höra.

så jag bjöd in honom för att resonera med honom.

jag lovade att aldrig göra om det igen.

men han sjöng högre och högre inne i huset och nu kunde jag inte få ut honom.

så jag fångade honom under en kartong och stod på den för att få det att sluta.

plockade upp fågeln och över sorlet sa jag "det är den sista sången du någonsin kommer sjunga".

höll ner honom, bröt hans nacke, lärde honom en läxa han aldrig kommer glömma.

men i min dröm började det hemsöka mig.

det där gamla välbekanta "tweet, tweet, tweet".

jag öppnade min mun för att skrika och ropa och viftade med armarna och flaxade omkring.

men jag kunde inte skrika och jag kunde inte ropa.

sången kom från min mun...

sv: så otrolit kul att du är med :)

Jeeklar vad läskig, jag får rysningar!! fast asså, på ett bra sätt!;) puss!