gick in till din hjärnkammare. rörde vid varenda cell. hörde skriken från dina barndomsår. sa "jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår".

det är så lugnt i dig när allting stormar utanför. jag skulle gott ha kunnat somna. men som vanligt ingen rast, ingen ro.

springa fortare. ångra att jag sprang. inte hinna ångra. bryta ihop. kravla upp och sen, spring igen.

gömde mig där dina fötter blir till ben. försökte gå dig åt norr där jag bor. uppför och nedför dina nerver. sjöng "jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår".

i drömmen gick jag med ryggen rak. hade en anledning, en riktning. nyp inte armen, ta mig inte härifrån. för jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår.

du måste tro det finns nåt episkt över dig. du måste höra stråkkvartetten, den är i dig.

när jag slutar springa. hittar nåt att vara i. där jag inte önskar att jag jämt hade en pandemi.