det är ändå ganska fint att vara ute klockan sju på morgonen en tisdag i november. man ser saker i morgonljuset som man aldrig lägger märke till annars. som ett lysande kors hängandes på väggen till ett gammalt brunt hus vilket skiner ett gult ljus över trottoaren och den ensamna cykeln parkerad där. gamla skyltar i artonhundratalsstil som hänger snett vid affären och gör att den ser allmänt mysig ut. människorna som är på väg till sina jobb går antingen långsamt - som i trans - på grund av trötthet, eller i en dundrande fart på grund av kylan. det fina är också att man är ute så tidigt att man kan ta så lång tid på sig. dra cykeln istället för att trampa på det snabbaste man kan. nynna med i låten som spelas i öronen utan att bli andfådd. stanna till ibland och faktiskt njuta av de fina sakerna i morgonljuset som man aldrig lägger märke till annars.