Kommer minnas dessa eftermiddagar av korsordslösande och clementinskalande på hans säng, skrattanfall och konstiga internskämt, fundersam tystnad och djupa diskussioner. Att ha ett jättestort prov framför sig, klaga tillsammans, plugga tillsammans och skiljas åt med ett leende på läpparna. Att halvsovande gå på en överfull buss om morgnarna bara för att skina upp några hållplatser senare när han går på och startar ett livligt samtal om derivator eller fuldans i vardagsrummet. Det spelar ingen roll om han "inte är helt frisk", för det är inte jag heller och just därför är han en av mina bästa vänner!