Hälsade på staden med bra personer och fick med mig någonting hem också.

Unnade mig själv nya penslar, så nu får det gärna bli sommarlov så att jag hinner använda dem...

Sådant här gör alltså jag istället för att plugga historia.

För några dagar sedan läste jag de sista sidorna av Nicole Krauss The History of Love och har sedan dess inte kunnat tänka på något annat. Titeln till trots, är detta något helt annat än en klyschig kärleksroman. I boken berättas tre separata historier som i slutet vävs samman till en enda händelse. Temat är det förflutna och skillnaden mellan fantasi och sanning. När de sista bitarna faller på plats vet man inte själv vad som faktiskt stod skrivet i ord och vad man själv antog mellan raderna.

The History of Love finns även översatt till svenska som i utdraget ovan. Översättningen heter, ganska logiskt, Kärlekens historia. Tinar upp hjärtat på ett fint sätt såhär efter vintern.

Jag kan nog inte låta bli att tycka att det här är lite kul ändå...

Igår: Dansandes längst fram vid kravallstaketen bland svettiga armar och hesa tonårsröster. Sittandes med bara armar bland vänner i gräset.

Idag: Premiärdoppet inför en full publik, kubbspel (med vinst!), bouleturnering (inklusive grenarna boule orginal, felhandsboule, långdistansboule, blindboule, baklängesboule m.m...) och picknick på en kulle med människor jag aldrig träffat förut. Fint.

"Du lever i en värld där svalorna flyger baklänges, där träden skrattar i blåsten och där alla bor i sandslott. Det är en bra värld och du trivs, men samtidigt gör den dig så oändligt ledsen eftersom den har fått alla att glömma. Allt är så spektakulärt och färggrant fantastiskt att ingen längre behöver drömma och snart har alla människor i sina sandslott glömt bort hur man gör. Alla utom du. Du drömmer fortfarande om höghus upp till molnen, djur med blå päls och sjöar som ser ut som speglar. Men mest av allt drömmer du om någon speciell, någon som brukade drömma om dig också, innan hon glömde bort hur man gör. Du drömmer om en axel att luta dig mot, ett öra att berätta drömmarna för. Något sådant öra finns inte mer, för ingen vill lyssna på sådant som de inte förstår sig på. Så du väljer att luta dig mot en trädstam istället och väntar tills det börjar blåsa. När vinden kittlar trädkronorna berättar du allt som du skulle ha sagt till henne och låter orden drunkna i asparnas fnissande och ekarnas skrockande. Kanske är du den sista människan på jorden."

Solen är lite varmare än förut, gräset är lite grönare. Det är april, men alla tänker på sommaren. Det är så mycket mer påtagligt nu, allt känns liksom starkare när det inte är infruset under trettio centimeter snö. Rena lakan på tvättstället i trädgården, bleka vinterarmar och mamma som har jord under naglarna. Kanske är det någonting som skaver, men då låtsas jag bara att det är vårskorna. Jag är bra på att låtsas. Istället tänker jag på bortsopat grus från vägarna, premiärglass vid älven och varma tegelväggar. Det är egentligen nu, när svalorna lämnar sjöbottnarna, som året börjar.

- Övar upp mina fortfarande ganska obefintliga photoshopskills, lite extra taggad efter fina kommentarer från det stora landet i väst (nej, inte Norge).
- Pluggar matte och undrar vad integreringar av cirkulära skivor har att göra med verkligheten.
- Nynnar på den här (och har gjort sedan i fredags) tack vare Kirsty.
- Kollar vädret och planerar fotorundor innan skolan med min kameravän Joel.
- Bläddrar frenetiskt igenom min kalender efter en ledig dag att inviga picknicksäsongen på (går sådär).
- Längtar efter nästa fredag med sång, dans och Håkan.

Efter att ha funderat länge, har jag äntligen gjort slag i saken och skaffat flickr. Så vill ni se vad jag och min kamera håller på med, gör mig glad och kika in här med jämna mellanrum.

:)

En nästan tom parkering, eko i korridorerna och en mörk källare: på fredagmorgonen var jag och Johan i skolan före (nästan) alla andra. Vi smög omkring med en tejprulle och kollade oss några extra gånger över axeln. Varför? Därför.

Joel trodde inte att jag vågade, så just därför gjorde jag det när han hade cyklat hem. Jag gick fram och pratade med fotokillen trots att vi inte kände varandra. Han hade stora ögon, mörkt hår och bleka fräknar över näsan och kinderna. Tyckte han att jag var konstig, så visade han det åtminstone inte. Vi pratade tills min buss kom och jag var tvungen att gå. "Vi ses väl i framtiden?" sa han, mer en fråga än ett påstående. Jag svarade med ett "Absolut!", ett leende och en sista vinkning innan jag gick på bussen. Ibland överraskar man sig själv.

Lyssnar på den här och den här för idag och på den här för morgondagen.

"Det svåra med dig var ojämnheten, att det inte fanns något mönster, någon symmetri, att falla tillbaka på. Ibland fanns du där utan ansträngning från någons sida. Jag kunde luta mig tillbaka, sluta ögonen och veta att du fortfarande var kvar när jag öppnade dem igen. Detta kunde jag veta av två anledningar:
1. För att jag litade mer på dig än någon annan.
2. För att du satt så nära att jag hade blivit tvungen att hålla för öronen för att kunna missa dina andetag.
Det här var alltså ibland. Andra gånger skiljde det ljusår och jag förstod aldrig riktigt hur du tänkte. Du sa och gjorde saker medan din blick flackade, för att bara enskilda ögonblick stanna upp och möta min. De ögonblicken tänkte jag alltid att, du fattar ju ingenting. Jag kunde luta mig tillbaka, sluta ögonen och hoppas att du var försvunnen när jag öppnade dem igen. Detta kunde jag hoppas av två anledningar:
1. För att jag inte litade ett dugg på dig.
2. För att andetag inte spelar någon roll på ljusårs avstånd.
Vi är lite som stjärnor, sa du, och jag jag höll med. För vi var ju egentligen av samma sort, så lika att det var slående. Problemet var avstånden. Rymden är för stor för att ge plats åt närhet och därför var vi just det, ensamma tillsammans."

Imorse sa mamma och pappa att vi skulle åka och titta på en födeledagspresent till mig. Detta gjorde att jag nu, några timmar senare, kunde cykla hem från stan på en underbart fin cykel med brun sadel och blank färg som det lägger sig små vattendroppar på när det skvätter smältvatten. Jag drog upp knäna till hakan och styrde rätt igenom varje vattenpöl på vägen. Känner mig inte ett dugg vuxen.

Efter en kulturell dag med en mysig teckningsstund i skolan, musikal och handklapp på kvällen, tänkte jag att det var lika bra att fortsätta på samma spår ett tag till.

Jag älskar ord och böcker i största allmänhet och är dessutom övertygad om att alla andra också gör det. Därför tänkte jag hjälpa till att minska beslutsångesten bland bokhyllorna på biblioteket med några förslag på fina böcker som du (exempelvis) kan läsa istället för att plugga naturkunskap...

Ytterliggare en bok av Gunnar Ardelius (se detta inlägg).


Allt är så fantastiskt fint och hemskt på samma gång att jag bara måste läsa ännu en sida...

Jonas Hassen Khemiri är ett geni helt enkelt. Novellerna är på några sidor och perfekta att läsa innan man ska sova.

Bäst var nog den här: en invandrare håller ett föredrag för andra invandrare om Sverige.

:)

Fint, poetiskt och metaforiskt...

...fast lite sorgligt också: En gammal ser fiskelyckan vandra vidare till nästkommande generationer.

Planera, boka, tagga.

Si je me sent triste un samedi soir, je mettrais d'ananas dans un verre de lait et de voir ce qui passe.
Si  je pouvais choisir un pouvoir de super-héros, je choisirais de voler.
Si je vivais à Göteborg, je voudrais prendre le tramway chaque jour.
Si j'avais beaucoup d'argent, je serais acheter mien propre (probablement).
Si j'avais le temps, je voudrais faire le tour de toute la Suède à un tandem rouge.
Si j'ai écrit un poème, je le ferais assis à mon bureau et écouter Jens Lekman.

Jag läste nyss en så himla fin bok av Gunnar Ardelius. Varje sida lästes minst fem gånger bara för att varenda ord är så exakt och precist, så fullkomligt rätt. Poesi i romanform helt enkelt.
Här är något av det allra finaste, resten får ni läsa själva!

- Tacobuffé à la Älvkullen. Äntligen riktig mat!
- Det avgörande basketskottet i slutminuten av gympalektionen. Där satt den!
- Fredagstemat "sommar" medan snöstormen yrde utanför fönstret.
- KuHi-analysen: "antingen är hon alltså gravid och lever eller så är hon oskuld och död!"
- Musikal på mattelektionen (behöver jag säga nåt mer?).
- Skriva massor med alla hjärtans dag-hälsningar och se cafeteriatanten skratta lite när jag lämnar en hel hög.
- Mitt utbrott på snön som resulterade i snöskottning tills svetten rann. Aggressivare snöröjning får man nog leta efter!

Spenderade kvällen med en kopp te och en himlans fin film. En sån där film som gör att man blir lite knäsvag bara av hur den är klippt, av ljuset, färgerna och musiken. Precis en sån film som jag behövde ikväll.




Här är trailern också, bara därför att.