Joel trodde inte att jag vågade, så just därför gjorde jag det när han hade cyklat hem. Jag gick fram och pratade med fotokillen trots att vi inte kände varandra. Han hade stora ögon, mörkt hår och bleka fräknar över näsan och kinderna. Tyckte han att jag var konstig, så visade han det åtminstone inte. Vi pratade tills min buss kom och jag var tvungen att gå. "Vi ses väl i framtiden?" sa han, mer en fråga än ett påstående. Jag svarade med ett "Absolut!", ett leende och en sista vinkning innan jag gick på bussen. Ibland överraskar man sig själv.