Feberdrömmar.

"Du lever i en värld där svalorna flyger baklänges, där träden skrattar i blåsten och där alla bor i sandslott. Det är en bra värld och du trivs, men samtidigt gör den dig så oändligt ledsen eftersom den har fått alla att glömma. Allt är så spektakulärt och färggrant fantastiskt att ingen längre behöver drömma och snart har alla människor i sina sandslott glömt bort hur man gör. Alla utom du. Du drömmer fortfarande om höghus upp till molnen, djur med blå päls och sjöar som ser ut som speglar. Men mest av allt drömmer du om någon speciell, någon som brukade drömma om dig också, innan hon glömde bort hur man gör. Du drömmer om en axel att luta dig mot, ett öra att berätta drömmarna för. Något sådant öra finns inte mer, för ingen vill lyssna på sådant som de inte förstår sig på. Så du väljer att luta dig mot en trädstam istället och väntar tills det börjar blåsa. När vinden kittlar trädkronorna berättar du allt som du skulle ha sagt till henne och låter orden drunkna i asparnas fnissande och ekarnas skrockande. Kanske är du den sista människan på jorden."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback