Den här har ingenting att göra med någonting, men tänkte att den kunde få vara med ändå.

Har ni inte gjort det tidigare, lyssna på den här låten. Den är så galet söt att det pirrar i hela magen och den får mig alltid på bättre humör.

Det har blivit lite av ett internskämt:
Vi går tillsammans och tittar upp i himlen, han säger "nämen vilka fina moln!" och så skrattar vi lite.
Fast faktum är att jag också gillar moln. När jag var mindre och sommarlovet kändes så långt som om det aldrig skulle ta slut, kunde jag ligga i timmar på rygg i gräset och bara titta upp mot allt det blå för att se hur molnen ändrade form. Ibland låg någon bredvid mig, men då brukade vi alltid börja bråka om vad molnen föreställde, börja prata om något annat och snart glömma bort varför vi över huvud taget låg i gräset.
Jag längtar efter riktigt fina moln nu, men himlen är ju bara så förbaskat svart hela tiden...

Jag har fått höra så mycket sånt här på sistone att jag bara var tvungen att sitta med skrivboken i knät tills all ilska runnit ur mig och bokstäverna stod på pappret. Hela min säng är full av både te och suddludd, men jag kan åtminstone skratta åt det nu: JAG, NOBELPRISTAGARE?! Nä.

Imorse vaknade jag i ett ljust flickrum i Göteborg, åt chokladtårta till frukost och läste tidningen med världens finaste hund i knät. Känns som en ganska bra sista dag på jullovet faktiskt.
Och appropå ingenting tror jag att scannern fungerar igen, vilket betyder att jag ska ta mig i kragen och visa lite andra grejer än foton. Vänta ni bara...

Köpte en fin bok idag eftersom min gamla är nästan full.

Såhär ser den alltså ut, den nya boken jag ska anförtro mig åt.

Eftersom boken frågade på engelska, var jag artig och svarade så att den skulle förstå.

Jag hade bestämt mig för att inte känna ångest över den första sidan och skrev sanningen.

Kladd i teckningsblocket.

Tänker varje morgon att idag ska jag minsann hinna.
Te, levande ljus, Håkan i högtalarna, kolkrita på händerna.
Men nej.
Jag hann visst inte idag heller.

Känner mig hemsk.
Tänker på alla träd som måste huggas ner för att tillverka de näsdukar jag använder på en dag.
Förkyld var ordet.
Och trött.
Dags för att sova gott och drömma sött.
Kanske om en gitarrist?

Bestämde mig för att klottra ner något i skissblocket.
Men att sen försöka fota det är ju lite klurigt. Blänk i pappret.