alistair, colin, fiona
Mina favoritpersoner i hela världen.
Nakenbad och sommarlov på låtsas.
Jag tillbringade helgen i Joels stuga med världens finaste vänner.
Vi låtsades att det fortfarande var sommarlov genom att spela frågespel, äta tacos och äppelpaj...
...bada på dagen och mitt i natten trots att det var lite kallt (som Johan demonstrerar här)...
...och bara mysa tillsammans med levande ljus och tända brasor.
Bäst.
#
Eftersom det var länge sedan sist, tänkte jag visa lite kaos ur kladdblocken:
Svartvitt kaos med pyramider...
...och ett fjäderhårskaos som visar på att det var allt för länge sedan jag sist höll i en blyertspenna. Kanske är det också dags att börja ta tag i det här igen...?
Svartvitt kaos med pyramider...
...och ett fjäderhårskaos som visar på att det var allt för länge sedan jag sist höll i en blyertspenna. Kanske är det också dags att börja ta tag i det här igen...?
just as you are.
Jag skulle vilja berätta för er om en person jag känner.
I början tänkte jag inte så mycket på honom. Han var en självsäker snygg kille i klassen och, eftersom att jag är jag, var jag så blyg att jag knappt vågade prata i hans närhet. Detta betyder inget särskilt, för så var det med i princip alla i klassen, åtminstone till en början. Det jag minns mest från ettan är han slog mig som en självgod person som visste att han var snygg, hade talang och var populär. Hur han gick, hur han pratade, allt talade för att han var en i mängden av ytliga människor som kommer passera förbi en i livet.
Men nu är allt det annorlunda. Jag kan inte riktigt förklara när förändringen skett, och jag vet heller inte om det är jag eller han som har förändrats, men idag ser jag honom i helt nytt ljus. Jag har sett att han är ambitiös, motiverad, engagerad, omtänksam, ärlig, riktig. Han bryr sig om andra, han ser andra. Han är vad min pappa skulle kalla "en riktigt reko kille"(tänk engelsk brytning).
Och jag är glad och tacksam för att få ha sett den här sidan av honom. Det ger mig hopp om att det finns riktigt schyssta människor där ute, som bara är äkta och fina, och även att jag kanske faktiskt kan lära mig att se förbi stereotypen, och se guldkornen.
Det ger mig hopp.
I början tänkte jag inte så mycket på honom. Han var en självsäker snygg kille i klassen och, eftersom att jag är jag, var jag så blyg att jag knappt vågade prata i hans närhet. Detta betyder inget särskilt, för så var det med i princip alla i klassen, åtminstone till en början. Det jag minns mest från ettan är han slog mig som en självgod person som visste att han var snygg, hade talang och var populär. Hur han gick, hur han pratade, allt talade för att han var en i mängden av ytliga människor som kommer passera förbi en i livet.
Men nu är allt det annorlunda. Jag kan inte riktigt förklara när förändringen skett, och jag vet heller inte om det är jag eller han som har förändrats, men idag ser jag honom i helt nytt ljus. Jag har sett att han är ambitiös, motiverad, engagerad, omtänksam, ärlig, riktig. Han bryr sig om andra, han ser andra. Han är vad min pappa skulle kalla "en riktigt reko kille"(tänk engelsk brytning).
Och jag är glad och tacksam för att få ha sett den här sidan av honom. Det ger mig hopp om att det finns riktigt schyssta människor där ute, som bara är äkta och fina, och även att jag kanske faktiskt kan lära mig att se förbi stereotypen, och se guldkornen.
Det ger mig hopp.
decide what to be and go be it.
Backar.
För en dryg vecka sedan var jag, Johan och Joel ute på cykeläventyr. Hela utflykten finns även avbildad i kronologisk ordning på griffeltavlan i mitt rum.
Vi cyklade bland annat igenom ett ställe som hette Backa. Eftersom lutningen på vägen var närmast nittio grader där, var vi övertygade om att de hade glömt ett "r" på skylten. Vi letade fram en penna och rättade till misstaget...
...kreativt och så.
16/8
Satellit.
Fyra äventyrslystna vänner styrde cyklarna ut ur staden när kvällssolen sken som bäst.
Det var Amanda...
...Kirsty...
...Johan...
...och jag som hade bestämt oss för att mysa vid vattnet en av de sista sommarlovsdagarna.
Vi satt på klipporna och spelade kort, åt vindruvor och godis medan solen höll på att gå ner.
Lite såhär såg det ut.
Vi sjöng sånger, skrattade tills det gjorde ont i magen...
...och badade när det var i princip kolmörkt. Av sovsäckar, filtar och tjocka tröjor byggde vi upp ett läger och låg tätt tätt ihop för att inte frysa. Vi tittade på stjärnfall, satelliter och låg och pratade hur länge som helst.
När vi vaknade var sjön spegelblank och solen höll precis på att gå upp. Vi drack varm choklad, åt ostmackor och såg dimman stiga över vattnet...
...för att sedan cykla hem genom staden i morgonsolen, bland människor påväg till jobbet.
Jag blir snurrig av att bara titta, jag undrar hur han mår...
tre ord som blev svåra att säga; jag och älskar och dig...
Äventyr.
Jag, Johan och Joel packade våra cykelkorgar fulla och gav oss ut på äventyr längs landsvägarna.
Första stoppet gjorde vi vid en sjö där det skulle finnas vattensalamandrar och länets största population av paddor. Vi såg inte ett enda djur...
Johan klättrade upp i ett träd för att se bättre eller för att visa sig hardcore (detta vet man aldrig riktigt).
Vi villade bort oss på små grusvägar långt bortom civilisationen (inte ens GPSen visste vart vi var) och hittade världens sötaste lamm som jag ville ta med hem i cykelkorgen.
När vi blev hungriga och hade hittat vart vi var igen satte vi oss på en äng och åt vår matsäck.
Lite såhär var vår utsikt. Så fasligt vackert!
När vi hade lekt färdigt bland hösilagebalarna, gav vi oss ut på vägarna igen och den här gången hittade vi hur bra som helst!
Cykelgänget kom hem oskadda och en aning trötta i benen...
wow = wow
fredagen - första festivaldagen för alla utom louise - började med en tågresa som blev till bussresa som blev till spårvagnsresa. vi åkte till slottsskogen och hämtade ut våra festivalband, men eftersom vi var för sena för att hinna se edward sharpe och dom magnetiska nollorna struntade vi i att köa i en evighet och gick istället och åt lunch på ett supermysigt ostställe på linnégatan där en supermysig kvinna jobbade. det var gott......
lisa var jätteglad när vi äntligen fick se the avett brothers, som vi nyss upptäckt och lyssnat på hela veckan. inte nog med att dom var snygga, dom var bra också.
när alla var nykissade passade jag på att ta ett gruppfoto utanför toaletterna. en väldigt snäll kille kom och erbjöd sig att ta kortet när han såg hur ostadigt den stod på soptunnan och hur jag fick springa fram och tillbaka. göteborgare bro. sen ställde oss och väntade i femtio min för att få stå längst fram på fleet foxes.
det var helt klart värt det. say no more.
sen sprang vi så fort till robyn att vi kom ifrån varandra och hamnade i tre olika grupper. gjorde inte så mycket dock, hon ägde. tyvärr var det louise som tog det klockrena kortet på hennes skor, men ingen av oss hann ta något när hon sprang runt och åt en banan på scenen. jag tror vi var för chockade för att tänka så långt.
vi återförenades efteråt, och i samlad trupp köpte vi thaimat (olivia åt mjukglass-munk) innan prince. hehe....fotoförbud? vem sa det?! efter en och en halv timme och hundra extranummer orkade inte mina och louises fötter stödja oss längre, så vi satte oss och tittade på konserten på skärmen istället. mycket bättre. mot slutet av konserten tog dom upp ca tjugo pers från publiken på scenen, då en tjej (hon längst fram på bilden i mitten) passade på att dansa loss rejält. den stora svarta kvinnan ägde alla dock. slut på dag 1 - våra ben var väldigt glada när vi fick lägga oss i våra sängar.
andra och sista festivaldagen gick vi upp tidigt för att gå på en monki-/weekday-/cheap monday-outlet vid järntorget som jag blivit tipsad om. när vi gick därifrån hade nästan alla av oss hittat tröjor för 20 spänn. värt. sen köade vi i ungefär fyrtio min innan tallest man on earth, för att få stå längst fram där med.
åh han var så bra. bäst kanske till och med..?
efter detta blev det noah and the whale, som jag aldrig tog några kort på tyvärr!
efter att ha stått längst fram på noah and the whale köttade vi genom säkert-publiken för att komma så långt fram som möjligt där med. jag måste erkänna att vi gjorde ett ganska bra jobb faktiskt.
mycket springande. efter säkert skyndade vi oss till mys-scenen där vi hann se jamie woons sista en och en halv låt. vi tog det lite lugnt i gräset bredvid scenen efteråt, då en radio-kvinna kom och frågade oss om loney, dear. hon undrade om jag gillade något speciellt med hans musik, och eftersom jag bara lyssnat lite den senaste veckan var det bästa jag kunde komma på "mysigt sound"... som tur var hade hon inte mikrofonen framme då.......
det bästa med den konserten var väl att annika norlin stod ungefär en decimeter ifrån oss. yeah. vi var inte så koncentrerade på vad som hände på scenen.
efter en massa dansande och fyrverkerier på tiësto var det dags för festivalens sista artist - kanye west - som startade konserten med att hissas upp i en kran mitt i publiken. det bästa med den konserten var när woods började och vi trodde att justin vernon skulle komma upp på scenen. det näst bästa var när jag insåg att han inte alls var där, för hade han varit det hade jag velat stå allra längst fram... inte suttit i telia-trappan. slut på dag 2, och way out west 2011.
jag klippte mig lite...
med utsträckta armar
när du kommer och brinner säger dom "skriv ett förslag. om två år och några månader kanske du får svar...". när det är du som borde leda oss. det är ni som borde leda oss. led mig fel om ni vill, men under min livstid kan jag någon gång få bli ledd av någon som tror på någonting.
vi är med på teve
"Alltså jag har tänkt på en grej. Vi är ju faktiskt den bästa klassen!"
På tisdagseftermiddagen samlades ett gäng från världens bästa klass för att grilla tillsammans.
Vädret var inte det allra bästa, men vi var några stycken som vågade bada ändå och vi simmade ut till en liten ö bebodd av fåglar tvåhundrafemtio meter ut i vattnet.
Efter lite jobb och alldeles för mycket tändvätska lyckades vi få igång grillen. Under tiden passade vi på att dissa varandras mat...
Precis när vi hade satt oss för att äta började det ösregna, så vi fick söka skydd under träden...
...men var inte så värst ledsna för det.
Det slutade att regna efter en liten stund, så vi passade på att grilla klart det som inte blivit genomblött.
Dock var vi ganska smutsiga, kalla...
...och det kändes lite sådär kul att sitta ute när molnen ovanför var stora och svarta...
...så resten av kvällen tillbringade vi hos Olivia med film och lekar, hur bra som helst!
sedan sist
27 juli - olivia skulle åka till barcelona. därför mötte jag henne på tågstationen två dagar innan så vi kunde äta glass och kolla på folk en sista gång innan hon åkte.
28 juli - vi tog våra cyklar till café överstens badplats. tog ett dramatiskt dopp (ambulans på andra sidan älven) och chillade i solen i några timmar.
29 juli - efter att ha stått vid en 200 graders varm ugn en dag då luften kändes nästan lika varm, bestämde vi oss för att åka och svalka oss vid en liten "badplats" på sjöstad. sedan tog vi våra cyklar tillbaka och njöt av våra mockarutor i skuggan. senare blev det pizza och dn-galan. dock såg vi inte så mycket friidrott utan försökte mest hitta louise i publiken.
31 juli - jag och lisa ville träffa louise när hon kommit hem från stockholm, så vi bestämde träff vid café översten (igen). bad och sol och prat. sen tog vi cyklarna till pressbyrån (söndag eftermiddag, så det mesta var stängt) och köpte oss en b&j som vi kämpade med att äta upp på sandgrundsudden medan en norsk kvinna kämpade med att få fina kort på änderna och fiskmåsarna som sprang runt på gräset. eftersom vi inte ville att dagen skulle ta slut åkte vi till mariebergsskogen och kollade lite på djuren innan vi begav oss hem.
Utlandssemester.
I fredags hoppade jag och Johan på tåget till Arvika för att se Veronica Maggio. Det började ösregna så vi satte oss på en pizzeria med livemusik och åt i väntan på att det skulle gå över.
Lagom till att konserten skulle börja hade det slutat regna, vi hade bra platser och allt var bara bäst!
Vi dansade, hoppade, sjöng och fick ibland använda armbågarna för att inte tappa bort varandra i publikhavet.
Allra allra bäst var "finns det en så finns det flera"...herrejisses.
Arvika partade loss och vi blev bjudna på efterfest i stuga tjugo på campingen av ett gäng lagom nyktra killar (som vi dock inte gick på).
Istället fick vi skjuts till Charlottenberg där Johans mormor och morfar bor i ett rött hus i skogen. Innan vi skulle sova tittade vi igenom ett gammalt fotoalbum av Johan som minibarn (söt, tjock, blond och väldigt väldigt liten).
Vi vaknade i en säng som bara nätt och jämnt rymde oss båda, åt frukost på en solig veranda och gick sedan ut på promenad.
Vi hittade mystiska indiantält på en udde i skogen: "Lisa Lisa, du kan aldrig gissa vad som finns här inne!!!" Det kunde jag inte heller: en moped.
Vi letade efter krokodiler i vattnet...
...klättrade lite...
...gick en bit längs järnvägen...
...och plockade kantareller!
Vi (läs jag eftersom Johan har dålig smak) åt smörstekta kantareller till lunch, och det är ju nästan det bästa som finns.
Sist gjorde vi en tur över norska gränsen där vi tittade på gula gatustreck och besökte Morokulien.
Det kändes bra att kunna säga att vi varit på utlandssemester när vi satte oss på tåget hem mot Karlstad igen.
Lagom till att konserten skulle börja hade det slutat regna, vi hade bra platser och allt var bara bäst!
Vi dansade, hoppade, sjöng och fick ibland använda armbågarna för att inte tappa bort varandra i publikhavet.
Allra allra bäst var "finns det en så finns det flera"...herrejisses.
Arvika partade loss och vi blev bjudna på efterfest i stuga tjugo på campingen av ett gäng lagom nyktra killar (som vi dock inte gick på).
Istället fick vi skjuts till Charlottenberg där Johans mormor och morfar bor i ett rött hus i skogen. Innan vi skulle sova tittade vi igenom ett gammalt fotoalbum av Johan som minibarn (söt, tjock, blond och väldigt väldigt liten).
Vi vaknade i en säng som bara nätt och jämnt rymde oss båda, åt frukost på en solig veranda och gick sedan ut på promenad.
Vi hittade mystiska indiantält på en udde i skogen: "Lisa Lisa, du kan aldrig gissa vad som finns här inne!!!" Det kunde jag inte heller: en moped.
Vi letade efter krokodiler i vattnet...
...klättrade lite...
...gick en bit längs järnvägen...
...och plockade kantareller!
Vi (läs jag eftersom Johan har dålig smak) åt smörstekta kantareller till lunch, och det är ju nästan det bästa som finns.
Sist gjorde vi en tur över norska gränsen där vi tittade på gula gatustreck och besökte Morokulien.
Det kändes bra att kunna säga att vi varit på utlandssemester när vi satte oss på tåget hem mot Karlstad igen.
Döpa hästar m.m.
Idag cyklade vi, cyklade väldiga omvägar och cyklade lite till för att komma till Louises stuga långt ute på Hammarö.
När vi kom fram var vi så varma att vi var tvunga att bada på en gång. Joel hjälpte till med det här att få i oss snabbt i vattnet...
Förutom att bada och ligga på klipporna satt vi mest och pratade, skrattade och mådde psykiskt dåligt över en stor, grön insekt som lät som en gräsklippare.
Louise hade gjort världens godaste pastasallad som vi delade på...
...medan vi övade lite på att se naturliga ut framför kameran, typ.
När vi kom fram var vi så varma att vi var tvunga att bada på en gång. Joel hjälpte till med det här att få i oss snabbt i vattnet...
Förutom att bada och ligga på klipporna satt vi mest och pratade, skrattade och mådde psykiskt dåligt över en stor, grön insekt som lät som en gräsklippare.
Louise hade gjort världens godaste pastasallad som vi delade på...
...medan vi övade lite på att se naturliga ut framför kameran, typ.
Blöt?
Hittade av en slump en tävling där man skickar in sin bästa sommarbild occh tävlar om en iphone4. Den som vinner är den bild som har flest röster, och man får en röst varje dag (vilket betyder att man kan rösta många gånger!). Jag tävlar med den här bilden...
...och skulle självklart bli glad om någon vill rösta. Rösta kan du göra här (om du vill).
...och skulle självklart bli glad om någon vill rösta. Rösta kan du göra här (om du vill).
Soleil.
Idag bjöds det på tjusig picknick i Mariebergsskogen (observera att Amandas sadelskydd nere i högra hörnet inte ingick i buféen).
Till förrätt fick man blanda sin egen fruktsallad...
...och efterrätten (som serverades efter en simtur) bestod av lite mer onyttiga saker, typ chokladbollar...
...och rin rin rin rin rin rin rin rin (knäck den om ni kan!).
Everything is poetry baby.
Mysig kortfilm i två delar om en ovanlig vänskap mellan en pojke och en flicka som är varandras
motsatser.
motsatser.
