I fredags hoppade jag och Johan på tåget till Arvika för att se Veronica Maggio. Det började ösregna så vi satte oss på en pizzeria med livemusik och åt i väntan på att det skulle gå över.

Lagom till att konserten skulle börja hade det slutat regna, vi hade bra platser och allt var bara bäst!

Vi dansade, hoppade, sjöng och fick ibland använda armbågarna för att inte tappa bort varandra i publikhavet.


Allra allra bäst var "finns det en så finns det flera"...herrejisses.

Arvika partade loss och vi blev bjudna på efterfest i stuga tjugo på campingen av ett gäng lagom nyktra killar (som vi dock inte gick på).

Istället fick vi skjuts till Charlottenberg där Johans mormor och morfar bor i ett rött hus i skogen. Innan vi skulle sova tittade vi igenom ett gammalt fotoalbum av Johan som minibarn (söt, tjock, blond och väldigt väldigt liten).

Vi vaknade i en säng som bara nätt och jämnt rymde oss båda, åt frukost på en solig veranda och gick sedan ut på promenad.

Vi hittade mystiska indiantält på en udde i skogen: "Lisa Lisa, du kan aldrig gissa vad som finns här inne!!!" Det kunde jag inte heller: en moped.

Vi letade efter krokodiler i vattnet...

...klättrade lite...

...gick en bit längs järnvägen...

...och plockade kantareller!

Vi (läs jag eftersom Johan har dålig smak) åt smörstekta kantareller till lunch, och det är ju nästan det bästa som finns.

Sist gjorde vi en tur över norska gränsen där vi tittade på gula gatustreck och besökte Morokulien.

Det kändes bra att kunna säga att vi varit på utlandssemester när vi satte oss på tåget hem mot Karlstad igen.