Jag skulle vilja berätta för er om en person jag känner.
I början tänkte jag inte så mycket på honom. Han var en självsäker snygg kille i klassen och, eftersom att jag är jag, var jag så blyg att jag knappt vågade prata i hans närhet. Detta betyder inget särskilt, för så var det med i princip alla i klassen, åtminstone till en början. Det jag minns mest från ettan är han slog mig som en självgod person som visste att han var snygg, hade talang och var populär. Hur han gick, hur han pratade, allt talade för att han var en i mängden av ytliga människor som kommer passera förbi en i livet.
Men nu är allt det annorlunda. Jag kan inte riktigt förklara när förändringen skett, och jag vet heller inte om det är jag eller han som har förändrats, men idag ser jag honom i helt nytt ljus. Jag har sett att han är ambitiös, motiverad, engagerad, omtänksam, ärlig, riktig. Han bryr sig om andra, han ser andra. Han är vad min pappa skulle kalla "en riktigt reko kille"(tänk engelsk brytning).
Och jag är glad och tacksam för att få ha sett den här sidan av honom. Det ger mig hopp om att det finns riktigt schyssta människor där ute, som bara är äkta och fina, och även att jag kanske faktiskt kan lära mig att se förbi stereotypen, och se guldkornen.
Det ger mig hopp.