Rotade lite bland alla tusentals gamla bilder och hittade ett gäng charmiga från USA-resan i somras...

Charmigt var ordet ja...jag minns att jag började tröttna på att titta i kyrkor.

Mamma kände sig busig och kunde inte sluta fnissa...och springa.

Time Square...

Två filmkvällar, en tur till Kristinehamn, lite för många kokoskakor, sena cykelturer och rekordtid i tacostillagning gör att jag de senaste två dagarna har spenderat alldeles för lite tid med min vän kemiboken...

Drömmer om en egen fotoutställning, om att resa till Island och om att sova under stjärnorna.

Jag, Johan och Joel tog med oss ett lakan, en jordglob, två speglar och gav oss ut i kvällssolen.

Ljuset var vackert, myggorna var många, vi var glada...

...för det mesta.

Johan med sin bästa vän, den vissna blomman...

...som också visade sig vara helig. (blomman alltså)

Världen är liten.

Efter myggbett, rabarberpaj, musik och kritmålning var det natt. Ungefär så ser en helt vanlig lördagskväll ut.

Han sa att jag såg lycklig ut. Jag log men svarade inte.

Det var en gång en övergiven gård, en oändligt lång äng och tre vänner.

Jag, Joel och Kirsty spenderade gårdagens kväll vid en gammal ödegård där vi lekte fotografer. Fast vi kände oss nog mer som hardcore upptäcktsresande bland rödmålade väggar, gamla vagnshjul och sneda grindar...

Joel hade rekvisita i massor, bland annat en fin portfölj.

Fröken Ur...?

När vi fått tillräckligt många myggbett, åkte vi hem till Joel där vi åt fruktsallad och jordgubbstårta.
Så himla bra.

...att vi har påsklov.

Efter en bra skoldag och en fin kväll med musikal ger jag er lite fler bilder från igår morse. Känner på ordet lov och tycker att det smakar lite konstigt - vem har hört talas om en kväll utan läxor och plugg? Det här stämmer liksom inte...

Jag och mina morgonpigga vänner Johan och Joel startade dagen tidigt med en fotorunda innan skolan. Ljuset var underbart och det luktade (nästan) västkusten. Varför gör vi inte det här oftare?

Johan led för konsten (han fick hålla kameror, klättra in i taggbuskar och stå på knä i vattenpölar).

För en gångs skull tänkte jag på diagonalerna...

Och jag fick också vara med på en bild! Dagen kunde knappast ha börjat bättre.

Fixar med några bortglömda foton, använder upp en hel näsduksfabrik och flera kilo halstabletter. Det är inte så kul som det låter.

I kultur- och idéhistorian har jag lärt mig att konst ska vara provocerande. Därför väljer jag, med risk för att stenas, att visa upp dessa bilder som tillsammans bildar kollektionen som jag har valt att kalla "...okej...". Varje verk är såklart omsorgsfullt gjort med en tydlig tanke bakom...

Detta första verk har jag valt att kalla "Säg inte att det där är en brownie?!" Ansiktsuttrycket talar för sig själv...

Denna bild har en mer graciös tappning. No name.

Vilken känsla! Man kan riktigt höra festautanförkonsumiTorbyenfredagkväll-skrattet. Fint.

Och sist, mitt absoluta favoritverk med samma namn som utställningen...

Knäpper bilder på krattskaft mellan mattetalen, livet leker.

Eftersom jag knappt kan gå och huvudet snurrar för mycket för matteplugg, roar jag mig med sånt här istället (syns bättre här).

Eftersom scannern för tillfället är på ovanligt bra humör, passar jag på att visa lite analoga foton som jag och Joel har tagit och framkallat tillsammans. Kanske är det dags för en ny filmrulle snart, nu när vi äntligen har tillgång till ett mörkrum igen...?

Vi spenderade kvällen på en av våra favoritplatser, av oss kallad "Liljekonvaljeberget", mest för att vädret var för fint för fysik och matte.

Där fanns ännu inga liljekonvaljer, men knopparna började slå ut och smultronbladen kikade fram under det vissna gräset.

Med femton varma grader, behövdes varken vinterjackor eller vantar och man kunde till och med stå still en stund och bara njuta utan att frysa om tårna i tygskorna.

Bra, mysig kväll (även om mitt ansiktsuttryck säger något annat men jag försvarar mig med att någon snodde min kamera, att jag inte var beredd och att jag ser filosofisk ut). Nu ska jag återvända till verkligheten.

Det kliar i fingrarna och jag sneglar hela tiden mot kameran som står bredvid mig på bordet. Snart. Snart ska jag dra med dem ut igen och vi ska ha speglarna med oss, det har jag bestämt. När snön har smält så......

Har hängt upp bilder på fotoklubben och blev varm i hjärtat av alla fina kommentarer från kunniga människor. Jag log på bussen hem och jag ler fortfarande, för det här betyder mycket för mig. Tror jag ska gå och dansa en gladdans nu...

Smider planer med Amanda och minns med hjälp av facebook. Bara för att vi har det så bra tillsammans.

Jag och Johan en fin majdag. Vindruvskastning och UKM-festival stod på schemat. Fotograf är Amanda.

Joel fotade under en varm sommarkväll på Göteborgsudden med musik, bad och glödande grillkol. Längtar tillbaka så det gör ont i kroppen.

Bra dag på Tjärnivalen med livemusik och picnic i gräset. Amandas foto.

Jag, Kirsty och Amanda (som är fotograf....igen) badade pratade skrattade en bra julieftermiddag.

Sleepover i Arvika (som jag missade). Gud vad Amanda fotar.

Och så ett kalas på det. Vi har det som sagt bra tillsammans.