mmmm, honing

Dagen har ängnats åt diverse tankar.

Idag tänkte jag och åt äpple samtidigt, som man ju ibland gör, och då tänkte jag faktiskt på äpplen. Jag har efter många undersökningar och iakttagelser med tungan kommit fram till att äpplen har en lixom starkare/sötare smak i botten. man kan säga att smaken är mer koncentrerad där! min teori är att när äpplet hänger där på sitt lilla träd och mognar kanske det som gör själva smaken i äpplet är lite tyngre än det vanliga köttet, så då lixom rinner det neråt i äpplet. hmm, får nog fråga kristin eller christer om den...

Jag har även idag kunnat konstatera att jag inte behöver titta på konst längre, om jag inte vill. för det är bara att titta upp på himlen! den är alltid vacker, och förändras exakt hela tiden, så man tröttnar aldrig på den. även när det inte är vackert väder så  är himlen vacker, tycker jag. den har ett eget liv, och är lite som en gud.

just nu tänker jag på detta:





om jag nån gång har en katt vill jag ha en katt som marvin. han är så underbart söt, och har ett jättecoolt namn.
och så lyssnar jag på ett album med dream theater. för det är bra.
och det är nog allt just nu faktiskt.

vem har sagt det!?

alltså, ibland undrar jag vem som bestämer saker! varför ska det heta så? eller varför anses just det att vara artigt? eller typ regler. vissa regler fattar jag inte. och ord. en del ord är jättekonstiga!!

för jag menar, asså, när nån kom på att det skulle heta gaffel och broccoli, var den hög då?




cykeltur i natten

my heart is like the dark and treacherous river, flowing purposefully through the night. but your ray of pure, white light, it pierces the darkness, and gives me hope. it banishes the darkness and welcomes the breaking dawn with open arms.





haha, what a load of tosh! you just make me incredibly happy, that's all <3

italienska fördomar

I italien...

... äter man antingen pizza, pasta eller glass. Eller alla tre. Samtidigt.

... är männen bredaxlade med smal midja och blanksvart hår. Dom är inte rädda för att visa sina käslor, tex genom att gråta av ilska och frustration över att deras favorittandkräm slutat säljas, eller av lycka över den perfekta färgmatchningen i dagens outfit.

... är kvinnorna långa och slanka, med böljande hår och klackskor som klickar bestämt när dom går. Dom skriker mycket när dom blir upprörda eller glada, och orden smattrar som en kulspruta.

... ser landskapet ut som skor/stövlar.

... finns det maffiabossar som man måste passa sig för.

... kastar man mynt i fontäner, för man tror på kärlek och magi.

... finns det modekläder - kläder som ser sinnessjuka ut, men tydligen är det hetaste just nu.

... finns också gamla gladiatorskelett under colloseum.

... kan man drömma sig bort i romatiska rom.

jag har tänkt på bävrar


Bävrar
(Castoridae) är en amfibisk däggdjursfamilj i ordningen gnagare som blott innehåller ett enda släkte, Castor, med två arter: europeisk bäver (Castor fiber) och amerikansk bäver (Castor canadensis). Bävrar bygger fördämningar och blir i genomsnitt cirka 15 år gamla.

Utseende

Bävrar kan nå en längd upp till 75 cm (europeisk bäver) respektive 100 cm (amerikansk bäver) utan svans och en vikt på cirka 20 till 30 kilogram. Pälsen är brun och mycket tät. På en kvadratcentimeter hud finns omkring 23 000 hår. Människans hud har bara 600 hår per kvadratcentimeter. Pälsen skyddar djuret mot underkylning och bävrarna rensar den fortlöpande och smörjer in den med ett flottigt ämne, bävergäll. Med sina spolformiga kroppar, med svansen som liknar en fena och med simhud mellan fingrarna är bävrarna perfekt anpassade till livet i vattnet. När bävrar dyker stänger de näsan och öronen. De klarar sig under vattnet utan att andas i upp till 20 minuter.

Utbredning

Den europeiska bävern fanns tidigare i stora delar av Europa och Asien. Efter många år av jakt och förstöring av dess habitat genom lantbruk och röjning, främst utdikningar, gick antalet bävrar starkt tillbaka. 1873 fridlystes bävern i Sverige, men då var det redan för sent. Efter femtio år av frånvaro återinplanterades mellan 1922 och 1939 ca 80 bävrar i Sverige. De köptes från Norge och släpptes ut på 19 olika platser. Att bävern klarade sig från utrotning i Norge beror på att en enskild markägare fridlyste bävern på sina egna marker redan 1840.

Den nordamerikanska bävern är fortfarande rikligt förekommande på stora delar av kontinenten där också en begränsad jakt är tillåten. Beståndet i Finland består till stor del av amerikansk bäver som ett resultat av att man importerat bävrar från både Kanada och Norge efter det att den inhemska arten utrotats. På grund av intensiv jakt har inte den finska populationen ökat lika snabbt som de svenska och norska populationerna.

Levnadssätt

Bävrar lever alltid i närheten av vattendrag eller sjöar. Där bygger de sina dammar och hyddor av grenar, kvistar och slam. Dammbyggnaderna har ofta betydande storlek, den hittills längsta hittades 2007 i den kanadensiska delstaten Alberta med en längd på 850 meter. Vanligtvis ligger hyddans ingång under vattenytan. En vuxen bäver kan under en natt gnaga av ett träd med 50 centimeters diameter. När bävern fäller större träd är den enbart ute efter det tunna grenverket högst upp. Är trädet över en viss diameter gnager bävern bara igenom cirka 2/3 av stammen, lagom mycket för att trädet vid nästa kraftiga oväder garanterat kommer att falla. Fenomenet att invänta blåsigt väder har kunnat studeras under många år vid Kottlasjön på Lidingö där en bäverfamilj har etablerat sig sen ett tiotal år tillbaka. Vid tunna stammar gnager bävern helt igenom och släpar sedan ner trädet till sitt vattendrag.

Bävrar går inte i ide utan är aktiva hela året men i nordliga delar av utbredningsområdet är de på grund av is och snö tvungna att stanna i sina bon. I maj månad föds årskullen som kan bestå av upp till fyra ungar. Barn brukar säga att bävrar äter träd men trädfällandet görs för att få material till dammbyggen och hyddan. Födan består främst av blad, bark, örter och vattenväxter. Bävern fäller även större träd.

Hannar av bävern lever med samma hona hela livet. Ungarna stannar hos sina föräldrar tills de är två år, alltså finns det oftast två kullar, årskullen, som vårdas av modern, och den från det föregående året, som lärs upp i dammbyggnad och trädfällning av fadern.

För 10 000 år sedan utrotades en art av jättebäver (Castoroides ohioensis) i Nordamerika som kunde bli upp till 2,5 meter lång. De kunde krossa sina fiender med svansen som kunde bli upp till 0,7 meter på bredden.

där ser man.


Nyare inlägg