Har fundrat mycket på hur jag bäst ska kunna sammanfatta året som gått. Det har hänt så mycket, sagts så mycket och känts alldeles för mycket för att kunna resumeras. Ändå tänkte jag försöka genom ett urval korta stycken som jag har skrivit under 2010. Drömmar, tankar och lite allt möjligt, here we go!

- på så sätt fick hon höra honom. han visste fortfarande inte om hennes existens där han stod på sin bergstopp och såg ner över världen som låg vid hans fötter.

- jag skulle, med kommentarer om vädret, undvika de frågor som träffar för nära hjärtat.

- ...just därför skriver jag inga kärleksdikter.

- milstolpe vägs mot ynka pinal. vi som lyder är de som blir kvar.

- jag visste så mycket då som jag vet nu att jag inte visste.

- vi är fortfarande samma tre tjejer nu som vi var på fjälltoppen (fast med mindre skavsår).

- jag låtsas, hoppas och tillsist tror, att outtalade meningar på ett vitt papper är saker som aldrig hände och ord som aldrig skadade.

- därför ser jag ingen anledning till att bygga parkbänkar så breda.

- jag träffade en kille vid busshållplatsen idag.

- jag drömde att jag, johan, amanda, kirsty och jonas var i göteborg.

- att ha huvudet fullt av ord så laddade att de snart självantänder, vilja säga dem men aldrig hitta ett tomrum stort nog att fylla dem med.

- det är som om en tjuv kommer in i en godisaffär med hundratals sorter och väljer att sno russin!

- när jag vaknade surrade huvudet av drömfragment, inte mer än en känsla stora.

- jag var lyckligare än på länge och vintern verkade så varm. tills jag vaknade. det var då jag insåg att det var drömmen som varit lycklig och täcket som varit varmt.

- för varje gång de upprepas stannar de kvar längre, de där orden, och innan vi säger god natt kramas vi hårt. då känns det som om orden söker sig in under min jacka och in i hjärtat. jag tror faktiskt att allt kommer bli bra igen!

- det snurrar tusentals tankar i mitt huvud och känslorna blandas hårt som i en stavmixer, ändå finns det inget pirrande eller sprudlande där.

- FAN!

- det spelar ingen roll om han "inte är riktigt frisk", för det är inte jag heller och just därför är han en av mina bästa vänner!

- jag kan ju i och försig multiplikationstabellen och enkel procenträkning, så vaför inte stå i kassan på ICA istället...?

- jag ligger länge med adventsstjärnan tänd i fönstret och försöker minnas det varma ljuset när sovrummet blir mörkt.

- ...istället läser jag världsberömda ord för att sedan klottra ner mina egna obetydliga i en liten svart skrivbok.

- det är inte kärlek jag stolpar upp i korthuggna meningar, även om det kanske låter så. vad jag menar att beskriva är, den tydligen alltför svenska, inga-skor-i-sängen-vänskapen. det är den enda som bryter sömnlösheten, men också vad som håller mig vaken med skrivboken i knät.


Jag vet hur otroligt osammanhängande allt detta är, men det sammanfattar mitt år ganska så bra ändå.

Lever i medeltiden just nu. Inget internet, ingen teve, ingen bil...

det känns som att hon tog med sig hela mitt hjärta. jag glömmer bort att andas. och sen försöker jag fylla tomrummet i bröstet med luft. tills jag kommer på att det inte är luft jag behöver för att klara mig. det är hon. det är henne jag behöver. jag bara hatar att det är så mycket som påminner mig om det hela tiden. när lärarna pratar i skolan om att "det här ska ni säga till era föräldrar", när jag ser kvinnor på stan med samma jacka och frisyr som henne, när mobilen ringer och min första tanke är att det nog är hon. jag vill inte glömma henne, och det kommer jag aldrig göra heller. men jag vill helst bara att allting ska vara lätt. och glatt. och som vanligt. jag vill kunna ringa till henne och klaga över småsaker - som en finne på helt fel ställe. eller berätta för henne när jag får maxpoäng på ett prov och höra henne säga att jag är så duktig på det där sättet som hon alltid brukade säga. bara komma hem och se att hon finns där. höra henne prata. andas. se henne le. jag bara hatar det här...

Kommer minnas dessa eftermiddagar av korsordslösande och clementinskalande på hans säng, skrattanfall och konstiga internskämt, fundersam tystnad och djupa diskussioner. Att ha ett jättestort prov framför sig, klaga tillsammans, plugga tillsammans och skiljas åt med ett leende på läpparna. Att halvsovande gå på en överfull buss om morgnarna bara för att skina upp några hållplatser senare när han går på och startar ett livligt samtal om derivator eller fuldans i vardagsrummet. Det spelar ingen roll om han "inte är helt frisk", för det är inte jag heller och just därför är han en av mina bästa vänner!

Medan alla andra drömmer vackra betydelsefulla drömmar, drömde jag att det var slut på tandkräm. Kul.

förut tyckte jag om att åka buss. jag tyckte om att sitta där själv, lyssna på fin musik och tänka på allt mellan himmel och jord. allt oviktigt som vanligtvis är det man tänker på. idag när jag åkte buss gjorde det bara ont. vilket det gör nästan hela tiden nu.

Allt känns så overkligt. Konstigt och oväntat. Lite som en skruvmejsel mellan stenarna under en bro i våras. Vasst och oförståeligt. Jag vet att det är en konstig liknelse, men har på något sätt börjat förstå att det inte finns några passande ord alls för allt detta. Hur kan man beskriva något man inte förstår?

Vänner håller ihop i vått och torrt.

Nu när det är som kallast längtar jag mest. Längtar efter den höga musiken,
svetten som rinner längs ryggen, trängseln. Dansen. I sommar ska vi dit, och det kommer bli hur bra som helst. Festivalsommar.

det är bara någon månad kvar.

har gått och blivit sjuk nu. nu också. idag, när vi skulle på adventskonsert och imorrn när vi skulle baka pepparkakskonstverk. orkar inte ens läsa när jag äntligen har chansen, och kan inte spela musik när rösten bara ger sig. bajs.

åh. det känns faktiskt helt okej att matteprovet äntligen är över så man kan spendera en hel tisdagseftermiddag med att titta på OC och dricka gott te. speciellt eftersom det kändes som att det gick ganska bra på provet också. dock inte lika roligt att tedrickandet mest beror på halsont. men alla andra har ju varit förkylda redan och jag har klarat mig, så det är väl min tur nu... annars älskar jag mest bara snön på gatorna, lyssnar på Fanfarlo – Comets och taggar pepparkakshuset på lördag.

Håkan kommer till Karlstad!
Det finns bara en vokal att uttrycka detta med:
AAAAAAAAAAAAAAAA!