det här är liksom mitt liv nu. i ett år är det mitt liv. ett enda litet år får jag bo och umgås med underbara människor, göra det jag älskar varje dag och bara njuta av att knappt ha några ansvar alls. men ändå är det något som gnager. som nu har gjort det alldeles för länge, och alldeles för mycket, så min mage till slut inte kunde hantera mer. jag har redan missat en hel månad av detta lilla året pga den magen. instängd på mitt rum. gömd under täcket. kramper och tårar. men nu har jag en rehabiliteringsvecka i de värmlandska skogarna. nu har jag en vecka till att vila, äta medicin, gå promenader... och bli frisk. så jag kan avsluta det här enstaka lilla bästa året någonsin med bravur.