vi kommer fram till att man måste få leva lite under veckorna också, och hamnar någonstans på andra lång. pratar om religion och rektorer fast det är torsdag och projektinlämning dagen därpå.

andas. innanför toalettdörren blir allt avlägset. rösterna och musiken försvinner helt om man låter kranen rinna. jag stannar en stund för att läsa budskapen på de nedklottrade väggarna - ibland är det så skönt att ta en paus från de sagda orden. blicken stannar vid några tjocka, svarta tuschbokstäver på dörrkarmen:
"känn mer"
kan inte låta bli att le lite - det är mindre än tjugofyra timmar sedan jag skrev samma ord i den linjerade boken bredvid sängen.
känn mer.
och jag tänker att det inte behöver vara så svårt. det är okej att falla ett tag, men nu vill jag falla på plats.