jag svär vid mitt namn... folk går runt och skjuter fram sina skulder, och bär lönecheckar som arm- och halsband. men man pratar inte om något. man tänker inte på döden - på varje litet hjärtslag, varje litet andetag. folk går runt på vassa rakhyvlar, nedtynga av deras smärta, hat och vapen. vapnet kan vara en bomb eller en kula eller en penna... eller bara en tanke eller ett ord eller en mening...

fängelsemurarna står fortfarande kvar. vissa saker förändras aldrig. jomen fortsätt bygga fängelsen - då kommer vi fylla alla. och fortsätt göra bomber. då kommer vi släppa alla.

man arbetar sina egna fingrar av sig. bryter sin rygg och säljer sin själ. som en lunga som är fylld av kol kvävs man långsamt. man kan tillbringa hela livet med att arbeta för något för att sedan bara få det bortryckt.

vinden blåser och jag kanske blåser omkull, men när politikerna ljuger blir jag inte lurad. man behöver inte en anledning eller en svindyr kostym för att argumentera för sanningen.

luften är fast på min hud och världen är under mina tår. slaveriet är insytt i mina kläders tyg. jag ser kaos och oroligheter vart jag än går. så jag försöker följa kärleken. för kärleken kommer göra oss fria.