så känns det nu. jag trodde jag var på väg åt rätt håll. att det var på väg att bli bättre. men alla försvinner. det är tomt och tyst vart jag än går, trots att jag aldrig är ensam. jag gömmer mig bakom tanken av att det någon gång kanske kommer bli bättre. försöker spela på den känslan. någon dag kanske det blir det också. någon dag...