det låter konstigt på mitt rum. det liksom tjuter i taket. som en tekanna när vattnet har kokat färdigt. jag tror inte att det är vinden. för vinden brukar låta mysigare. lugnande. när det enda man hör är hur bladen i träkronorna piskar mot varandra och det knarrar lite i väggarna för att huset är gammalt. det får en att tänka på nåt annat än att man inte kan sova. jag brukar blunda och föreställa mig att jag är någon helt annanstans, där vinden susar genom träden precis som här. fast samtidigt är allting annorlunda, och inte alls som här. bättre. perfekt. till slut är det inte längre en tanke, utan en dröm. men det här ljudet får mig inte alls att tänka fina tankar.