Sitter vid en alpsjö i Österrike med solnedgång och klirrande vinglas. På dagen är sjön full av segelbåtar och stranden full av bruna människor med glasstrutar i handen, men just nu är allt stilla. Man ser siluetterna av bergen hela vägen runt sjön och jag tänker att jag skulle vilja åka hit igen för att vandra upp till de högsta topparna. När jag ska beställa mat låtsas jag att jag kan tyska, men jag tror att de har avslöjat mig för länge sedan: jag pratar mest svenska och lägger till ett -sch på slutet. Dagarna är otroligt varma men vattnet är kallt så det gör egentligen inget. Det känns lite som att leva i ett vykort. Jag ska visa er sedan, när jag kommer hem.