när man är hemma och är sjuk hinner man med mycket. jag har bl.a. hunnit med att:

-upptäcka två nya tv-serier
-snyta mig typ en miljard ggr
-laga knepiga maträtter (ex: pannkakor med tonfisk)
-komma på att jag önskar att jag var född ca 1923
-inte plugga matte
-inte öva
-sitta framför datorn så länge att det gör ont i rumpan
-sova till kl 1
-hitta fina färger

jag såg på Merlin igår, och en mycket vis drake sa:

"A half cannot truly hate that which makes it whole"

jag tyckte att det var lite fint.

när jag är ensam för länge (typ en dag) känns det som att min hjärna blir konstig. jag blir alldeles "flumm", som det kallas, så när jag väl kommunicerar med folk, typ chattar, brukar det bli lite konstigt. konstiga formuleringar och extra randomness sådär ni vet. fast vänta nu... så är jag ju vanligtvis också...? hmm, måste nog undersöka detta vidare...

men jag kan åtmistone utan tvekan konstatera att jag vill ha sällskap, och att jag verkligen saknar mina vänner; att prata och umgås med dem varje dag. jag tror aldrig att jag har tagit dem för givet (hoppas jag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!), men nu när jag sitter såhär ensam på min kammare bärjar jag tänka på hur mycket jag faktiskt älskar t.ex. när folk säger hej till mig först, eller pratar med mig normalt vid skåpen, eller sätter sig bredvid mig på en lektion. små saker gör ofta min dag:)