jag vet inte hur många gånger jag har önskat att jag vore en fågel. inte bara för att fåglar är underbart vackra största delen av tiden, utan för att dom har all frihet i världen. och om jag vore en fågel skulle jag flyga långt bort härifrån. långt bort från allt det mörka. det tunga. smärtan i bröstet. och tårarna i ögonen skulle bara bero på vinden som piskade mot ansiktet. och jag skulle ta med mig henne. jag skulle flyga med henne mellan klorna så långt bort att regn, sol, hav och vind skulle ha tvättat oss rena på all sorg. och så skulle vi leva tillsammans. hon och jag. typ i paris. för dit vill vi åka. och där skulle vi ha det bra. för det skulle mamma ha velat.