hur är det?
"tiden står still. det är som ett mörkt hål i tid och rum. det finns liksom inget att ta på. inget att stödja sig mot. inget att falla ihop och falla isär på. det finns liksom en hunger inuti, men hur mycket jag än försöker att mätta den lyckas jag aldrig. det känns liksom som klor mot insidan av bröstet som vill få hjärtat att blöda mer än vad det redan gör. ord och tårar och tankar och minnen och bilder... allt håller såret öppet och färskt, det får aldrig läka och sluta vara. det brinner och bränner och bränns och känns om ens det räcker. tiden står still. det gör fortfarande ont..."
men det vill du egentligen inte veta va? när du frågar "hur är det?" - då vill du inte veta hur det faktiskt verkligen är. för det är för svårt. för svårt att höra och hantera. för svårt att veta hur man ska reagera och vad man ska säga. så det är mycket lättare för båda två om jag bara svarar "bra tack". så därför gör jag det.
fast ibland, ibland stämmer det mycket bättre med "bra tack"... som nu. för jag har precis kommit hem från paris där jag har spenderat fyra dagar med syster. och det var faktiskt bra. det var faktiskt riktigt bra. tack.
hur är det själv?
Kommentarer
Postat av: O
Joo, det är bara bra. (För snart ses vi, jaaaaaaaa)
Postat av: Anonym
men tänk, om såret inte är något dåligt. tänk om såret bara är något som håller allt nära, så att fina minnen inte bleknar, för det är lätt hänt. tror jag.
Ett fult ärr skulle vara tråkigt, men så länge man håller såret rent, men dom finaste tankarna... kanske det inte svider eller bränner så mycket
Trackback
