Skrivandet har alltid följt med som en röd tråd genom mitt liv.
Sitter med jämna mellanrum och bläddrar igenom gamla dagbokssidor och anteckningsböcker.
Kanske inte så mycket för att jag vill veta vad jag åt till lunch den fjortonde november nittonhundranittionio.
De sidorna bläddrar jag ganska snabbt förbi om jag ska vara ärlig.
Snarare läser jag som en slags påminnelse om att man överlever.
Det finns dagar som är alltigenom svarta, men de glöms snart bort igen.
Nu är de bara vällästa meningar på en dagbokssida.
För mig är det en fin sak att veta.