konstant illamående. rädslan för det okända. igår fick jag bara en kort stund av lycka. ett ögonblick då allt kändes som vanligt igen, en enda utandning av lättnad. nu ligger jag gömd i min förbaskade säng igen, utan någon som helst viljan eller ork att göra någonting annat än att stanna här för alltid. jag andas tungt under täcket och återvänder kanske upp till den vanliga världen någon annan gång.