han säger "le mycket och ofta. man mår bättre av det för hjärnan tror att man är glad på riktigt. det krävs minst muskler för att le också, det är den lättaste minen. le."

så jag ler. men jag är inte glad. jag vill kunna le för att jag är innerligt glad och utom mig av lycka. inte för att han ber mig att göra det.