inuti / utanpå

”Får jag kyssa dig?”
”Jag vet inte…”
”Då gör jag inte det”

Rummet var mörkt.
Jag gick in, såg mig omkring.
Du var ingenstans.
Dansande, fulla människor som sökte närhet.
Ingen ville gå hem ensam den kvällen.

Genom cigarettrök och vin.
Jag hittade dig på baksidan.
Jag stod i lera, bara för att få vara nära.
Du hade armen om någon annan.
Med bultande hjärta och klump i halsen vände jag om för att gå.
Varför ville du ens ha mig där då?
”Är du snart här? Jag vill träffa dig” stod det i ditt sms.

Jag gick in i värmen igen.
Gömde mig i folkvimlet.
Jag ville gömma mig ännu längre bort,
men jag var en av de som inte ville gå hem ensam.

Jag tryckte mig mot hörnet av soffan.
Såg dig komma in.

Du gick ostadigt åt mitt håll, och föll lika ostadigt ned bredvid.
Drog mig närmre när alla andra drog därifrån.
Höll mig tätt intill dig, jag hörde dina hjärtslag.
”Kan vi inte gå härifrån?”
Jag svarade inte, bara tog din hand och gick ut.
Månen var det enda som lyste upp vägen framför oss.
Du vinglade in i mig med jämna mellanrum.


Vi föll ned på min säng
Båda med tunga ögonlock

Din doft blandades med den från mina nytvättade lakan.
Jag ville komma närmre dig,
men närmre än så kan inte två människor vara.
Jag blundade, ville bara känna hela dig mot mig.

”Får jag kyssa dig?”
”Jag vet inte…”
”Då gör jag inte det”

Din hand mot min kind.
Det sista jag minns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback