"du måste ge dig nu."

vi sitter på en dunkel nattklubb och jag har på mig hans lite för stora jobbtröja.

"va?"

"du måste ge dig nu! och jag också."

 

jag stirrar på de billiga ölflaskorna mellan oss och hör knappt vad han säger. förstår inte - vägrar förstå - att han har en flickvän. plötsligt blir allt så fel. för vi borde inte sitta där i den nedsläckta lokalen, och jag borde inte lukta som han gör, och han borde inte lägga armen om mina axlar på dansgolvet, och han borde inte följa med mig hem med den sista spårvagnen, och jag borde inte veta hur han ser ut när han sover, och jag borde inte veta hur hans hår känns på morgonen, och han borde inte ge mig komplimanger, och vi borde inte prata i timmar nere vid kajen för jag borde inte veta så mycket om honom som jag faktiskt gör. så vad gör vi nu? kan man sluta innan man ens har börjat?