Vi åker ner till stan efter skolan för att köpa nysläppta biljetter till sommarens festival. När vi går ut genom dörrarna till teatern, tvåtusen kronor fattigare, ber han mig att ta hans biljett också. Han säger att det är bra om en av oss tar hand om båda biljetterna för då måste vi hålla kontakten, hela tiden. Träffas. Ingen kan flytta ifrån den andre eller bara försvinna när skolan har slutat. Det han säger är egentligen inte alls logiskt, fast jag tänker precis likadant ändå. För snart kommer det inte bara skilja fem minuters promenadväg mellan oss, utan så himla mycket mer. Om tjugo veckor tar vi studenten och sen......