vit klänning, vit hatt.

Hon stannar på det sedvanliga stället på vägen hem, lyfter ner fötterna från pedalerna och rumpan från sadeln och stödjer sig mot cykelstyret. Det är det perfekta stället att stanna till på, precis på krönet av backen där det saknas en gatlykta, så att det är lite extra mörkt såhär sent på kvällen. Perfekt för att kolla på stjärnorna.

 

Hon tänker på en karta hon har hemma som hon fått av sin farmor. Det är en bild över himlen, där alla stjärnbilder finns namngivna. Men hur kan man kartlägga himlen? Hur kan man kartlägga en stjärna? Ett enormt moln av gas och eld och liv, som exploderar tusen gånger i sekunden så väldigt väldigt långt bort. Den förändras hela tiden, ja den kanske till och med redan har exploderat en sista gång, för att sedan slockna och dö. Och här står hon och tittar upp på himlen och ser på det som en gång fanns och som på något sätt fortfarande finns ett tag till.

 

Det är konstigt ändå. Allt hon har sett och upplevt och alla människor hon mött sedan hon började gymnasiet, och ändå hamnar hon alltid här. Under stjärnorna, på krönet av backen, nästan hemma. Himlen är klar i natt och hon kan se hur långt ut i rymden som helst, känns det som.

 

Nu är det inte långt kvar, tänker hon. Snart står vi där på ett lastbilsflak i vita hattar, fulla på champagne och höga av lycka. Sedan kastas vi ut i framtiden, och ingen vet vad som kommer att hända. Förutom hon. Hon vet vad som kommer hända dem alla, varenda en.

 

Livet.

 

Torsdagen den fjortonde juni börjar livet, och hon längtar.

 

Mobileskärmen lyser starkare än alla stjärnor på så nära håll, lyser upp sms-et som hon inte vågar skicka. Hon klickar på radera.

 

Vill du radera detta sms?

 

Nej.

 

Hon klickar ja, stoppar ner mobilen i fickan igen, hoppar upp på cykeln och tar fart nerför backen.

 

Hon tänker, med vinden i håret, att även om hon aldrig ser dem alla igen efter studenten så ska hon njuta av de sista månaderna av skratt i estethålan, samtal på väg till matsalen och av vetskapen att hon fått lära känna dem överhuvudtaget.


Kommentarer
Postat av: Sara

Åh vad fint du skriver, Kirsty!

2012-01-07 @ 09:05:38
URL: http://slitet.blogg.se/
Postat av: Maja

Jättefint skrivet, verkligen!

2012-01-07 @ 10:32:55
URL: http://www.mla-photography.blogspot.com
Postat av: Wilma

Perfekt ordval!

2012-01-07 @ 23:10:14
URL: http://walveus.blogg.se/
Postat av: My

Du skriver verkligen fint!

2012-01-16 @ 08:00:13
URL: http://unknownplaces.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback