we feel it move through our skin. it's a sickness, a manic weakness.





idag gjorde jag det. jag åkte dit.
det var skitjobbigt. men det var samtidigt bra.
för båda tror jag.
vi pratade och jag grät. men hon höll min hand och gjorde det mycket bättre.
borde inte fega ur och få panik nu. just nu. när hon behöver mig som mest.
det funkar inte riktigt då.
som tur är har jag er.
vi pratade om det.
om jag inte hade haft er, hade hon inte haft mig.
och det skulle inte gå.
utan varann finns vi inte. inte som oss själva i alla fall.
utan dig är jag ingenting.

Kommentarer
Postat av: L

puss på dej! <3

2010-09-15 @ 19:20:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback