jag tappade bort mitt örhänge igår kväll. det föll ner mellan väggen och filten som jag låg på. men det är inte alls det jag tänker på idag. jag minns fortfarande hur du låg bredvid mig. jag kunde känna hur du andades i min nacke, och våra fötter var ihopvirade som i ett sorts nät. jag kunde inte andas rätt - eller snarare alls - när du låg så nära. jag fick inte mycket sömn alls, antagligen bara en minut eller två. jag låg och funderade på vad du skulle säga nästa dag, när vi vaknade upp ansikte mot ansikte. men nästa morgon var inget annorlunda mot förut. vi pratade som vi alltid brukar prata, och skrattade som vi alltid brukar. det är antagligen inte en så stor grej. jag borde nog inte bry mig så mycket så att jag skriver ner det här. men när vi låg tätt ihop senare igen, kunde jag inte hjälpa att undra vad du tänkte på just då. bara så du vet.