Höstkänslor.

Välvda vågor slår mot en strand
vid gryningens udde
Viskande vindar kallar mitt namn
från midnattens kudde
Vem är du att störa min sömn
i denna arla timme?
Kan du ej se att drömmen ännu
vilar tungt i mitt sinne?
Med sömndrucken blick och bojor av sten
varje dag som en annan
Att kämpa sig vaken men falla till sist
träffa bordet med pannan
En förbarmande ängel för mig till sängs
då timman blir liden
Grådisig dager och stadslivets larm
stör det nattliga friden
Vakna veckor då helgens vila
blir själarnas hopp
Varför verkar en människas liv
likt ett maratonlopp?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback